Så här har vi alltid gjort!

 

Så där kan man väl inte göra?!

 

Det där är omöjligt!

 

Ni kommer att misslyckas…

232820568_016c61c9a4_o

Modern times – CC BY 2.0

Jag återkommer ofta till ett samtal som jag hade med Emil Jansson (@emiljansson) där vi diskuterade mod och idén om att våga lyckas. Det finns så många hinder, och inte bara yttre faktorer utan även inre mekanismer och spärrar som ibland gör det svårt att visualisera framgång och våga ta klivet, formulera den där tweeten som utmanar dig själv, blogga om dina pedagogiska nyårslöften, lyfta fram sajten du precis skapat eller bara gå fram och säga hej till någon som du beundrar.

Att gå från idé till handling kan vara otroligt svårt, särskilt när din inre röst bara (dina inre röster om du är Deleuzian) visar på svårigheter och hinder. Och det hjälper inte till att din omgivning viftar med orosflagg och bara ser hinder. Citaten ovan är uttalanden vi i #digiskol har fått höra från organisationer och företag under resans gång, vissa av välvilja och oro andra av missunnsamhet och ilska.

Giorgio Moroder om kreativitet

Daft Punks låt Giorgio by Moroder (spotify) inleder  med en lång intervju med musikern Giorgio Moroder där han kort beskriver sin uppväxt, skolan och kreativitet och vad som krävs för att bryta ny mark. En kort men fin berättelse om en mans kamp och dröm om att komponera sin egen musik. En bit in i låten säger han följande:

Once you free your mind about a concept of harmony and music being correct, you can do whatever you want. So, nobody told me what to do, and there was no preconception of what to do.

(Daft Punk – Giorgio By Moroder Lyrics)

Gå gärna in på sajten Rock Genius som är som en wiki där man samlar texter från musik, diskuterar och analyserar den. Notera särskilt skribenternas kommentarer i sista stycket där de diskuterar barns gränslösa fantasi och kreativitet, innan samhället, vuxna och institutioner lägger band på den och etiketterar den som rätt, fel, omöjlig, möjlig.

Hur kan vi stötta varandra i att vara banbrytande och hitta det bästa i varandra?

Relevans och autencitet

När jag såg denna film från Vi Hart om hur hon leker med det klassiska tolvtonssystemet, raljerar över upphovsrätten och funderar över kreativitet och att vi har ett behov att skapa mönster för förståelse – även om inget sådant existerar. Ta exemplet himlakroppar där vi klumpar ihop dem som en stjärnbild, även om de faktiskt ligger flera ljusår från varandra. Eller kanske en dogmatisk tradition att hålla fast i våra ämnen i skolan, måste vi ha dem? Vad skulle hända om vi avskaffade ämnena? Kaos? Undergång?

I ärlighetens namn så tror jag på såväl ordning och klassiska taxonomiska strukturer som kaos och rhizomatiska strukturer men frågan är hur skolan kan bistå med rätt balans av stoff och strategier för lärande i ett föränderligt samhälle. Vi Hart säger så här ca. 14:45 i filmen…

…creative people are just skilled at navigating an exponential tree of possibilities.

Creativity means fearlessly embracing things that seem odd, even random, knowing that if you keep your brain open you’ll eventually find the connections.

Ni måste kolla på hennes film och övriga filmer om matematik!

Komplexa system

Screenshot 2014-01-13 10.04.55

www.necsi.edu/

Så hur skaffar vi oss färdigheter, strategier för eller kunskap om att navigera, filtrera, kategorisera, extrahera, producera, aggregera, nätverka, analysera, värdera, kommunicera information och kunskap i ett samhälle där innovationstakten är snabbare än normer och värderingar? Nedan är en illustration från The New England Complex Systems Institute (NECSI), ett oberoende forskningscenter med medlemmar från t ex MIT, Harvard och Brandeis.Modellen visar hur samhället och våra system utvecklats över tid, från mer hierarkiska system till mer rhizomatiska system med svårnavigerade och kanske oöverskådliga kluster som hänger samman.

Hur får vi det här att hänga ihop, hur kan vi öka förståelsen för behovet av en förmåga som MIK – Media- och informationskunnighet, hur kan vi stötta innovation och kreativitet i dessa komplexa system?

Jag är så glad att vi i Digitala Skollyftet vågade tro på och genomföra vår idé och höll fast i den. Nu när man läser om alla nystartade bloggar och twitterkonton, nya nätverk och initiativ som startats och alla positiva skolmänniskor som redogör för allt de lärt sig, lärt sina kollegor och framförallt all kunskap, energi och entusiasm som nått eleverna – så var det värt det!

Ett initiativ som ringar in och fångar mycket av det som jag skrivit om ovan:

1. Den som innehar Digitala Skollyftets badge använder digitala verktyg för kommunikation, lärande och skapande.

2. Det är en person som både lär av andra och lär ut till andra i det utvidgade kollegiet.

3. Innehavaren använder sina färdigheter på ett sätt som gynnar utvecklingen av sin roll i skolan.

Även om jag inte det inte riktigt har kommunicerats så har det varit lite av min tanke från början, att lära skolans alla aktörer att navigera och hantera komplexa system. Att ge andra verktyg och strategier för att våga lyckas.

Tiden får utvisa om vi lyckades.