Med anledning av Skolverkets rapport Grundskolan i internationella kunskapsmätningar – kunskap, skolmiljöer och attityder till lärande, som jag äntligen fick tid att läsa, funderar jag över resultaten och vad de faktiskt säger om skolan och samhället.

Först och främst reagerar jag på det faktum att vi upplever en sjunkande läsförmåga samt ser indikationer på sjunkande läslust och läsvanor samtidigt som vi onekligen har fungerande läsförmåga och lässtrategier i engelska. Hur går det ihop?

Läsförmåga. Sjunkande resultat och under OECD-genomsnittet enligt de senaste mätningarna (både PISA och PIRLS).  Flera indikationer finns också på sjunkande läslust och läsvanor. Könsskillnaderna i PISA (15-åringar) är påfallande stora och växande, till pojkarnas nackdel.

Samtidigt som…

Svenska elever presterar i topp i engelska i den europeiska studien ESLC 2011 men svagt i spanska. Undersökningen är bara gjord en gång.

Det finns säkert flera bra förklaringar på detta, men jag tror inte det räcker med en förklaring då helhetsbilden bör vara komplex. I min värld ser jag en mix av förändrade medievanor, föräldrarnas bristande förebildlighet inom läsning, nedskärningar av biblioteken och skolbiblioteken, politisk vilja att ta itu med de svåra frågorna samt att skolan kan behöva ta sig an problemet på nya sätt. För det kan väl ändå inte vara så att engelsklärarna i Sverige är de enda som hanterar förändrade attityder, sena ankomster, mobiler, kepsar och tuggummin?

Eller?

Dessutom…

Genomgången tyder också på att kunskapsområden där skolan har stöd av elevernas erfarenheter utanför skolan är relativt bättre i internationell jämförelse.

Hur kan det komma sig att det informella lärandet är starkare i Sverige än utomlands? Det är en fråga som är otroligt intressant att gräva i, och där kan allt möjligt gömma sig som t ex. lärmiljöer, motivation, lärande identitet och nätvanor, medie- och informationskunnighet. Vilken förklaringsmodell man än tror på så är jag övertygad om att detta inte går att lösa utan en kraftsamling av många institutioner, organisationer, skolan, eleverna och föräldrarna.

Var finns strategin och vem vågar staka ut vägen framåt för Sverige som kunskapsnation? Jag tycker vi alla borde läsa Nicklas Lundblads artikel i Computer Sweden om visioner och strategier   Vi behöver en strategi för att skapa en strategi!

Och jag avslutar med några ord som Nicklas säger i en intervju:

Jag tror att vår framtid är riktigt ljus. Och jag tror att den är väldigt lång. Jag tror helt enkelt att det kan gå väldigt bra för människan, och det betyder att jag vill utforska de möjligheter vi har och hur vi ser till att ta tillvara dem utan att lägga krokben för oss själva med politisk klåfingrighet, cynism och kortsiktiga beslut.

Hur tar vi tillvara på alla möjligheter utan att lägga krokben på oss själva? Har vi en bra innovationsstrategi för att hantera dessa komplexa frågor?

 

Fler bloggposter på temat innovation:
Kommuninkubatorn. Del 4

Skolans sju innovationsregler. Del 3

Sex frågor för att stärka skolans innovationsmuskel. Del 2

Skolans innovationsmuskel. Del 1