>

Vi har nått målet för terminen – slutet på existentialismen. En resa med olika upplevelser, många personliga uppenbarelser och en del privata aha-ögonblick. För alla. Jag är inte riktigt klar med intrycken ännu, det blir något att smälta till pepparkakorna och glöggen, men roligt har det varit och vilken fantastisk inblick jag fått i mina medmänniskors liv. Rörd, omtumlad, trött och…glad.

Jag tror att jag skall tända lite ljus idag och läsa den här texten högt för mina elever. De har vandrat länge nu och behöver, liksom jag, lite vila.

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när han tror att han kan hjälpa andra.

För att undervisa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta undervisning börjar med ödmjukhet inför den jag vill lära och därför måste jag förstå, att detta med att undervisa inte är att vilja härska, utan att tjäna. Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kierkegaard