Har verkligen Facebook en given roll i klassrummet? #fb

Jag hade tidigare en konversation på Twitter om innovation och om spelen och Facebooks plats i skolan, och jag lovade att återkomma med mina grubblerier i ämnet. Häromdagen publicerade Peter Ellwe ett inlägg på sin blogg med titeln Facebook har given roll i skolans värld som gav med en perfekt ingång i ämnet. Så här skriver han bland annat:

Att blocka FB är som att blocka en del av våra elevers världsbild. Är det verkligen den vägen vi vill gå? Det vi måste göra istället för att ropa ”Facebook är ett problem” är att fundera på följande:

Hur kommer det sig att så många elever sitter på FB istället för att göra det skolarbete vi lärare tänkte oss?

Hur kommer det sig att den lektion jag planerat blir utkonkurrerad av ett kasst flashspel?

Svaret på dessa punkterna nås genom självreflektion. Om våra lektioner inte ens kan engagera och inspirera eleverna tillräckligt mycket för att de ska sluta hoppa runt med en robotenhörning, ja då är det inte eleverna eller FB det är fel på. Det är lektionen.

Tänk om vi lurar oss själva, tänk om vi har glömt något viktigt i jakten på att försöka fånga framtidens skola, tänk om, tänk om…

Nedan är en dokumentär från PBS Frontline som heter Digital nation – Life on the virtual frontier, den behandlar lite olika aspekter av vårt virtuella liv och hur olika delar av samhället använder datorns möjligheter för kommunikation, kunskapsbyggande och förströelse.

De skriver…

Within a single generation, digital media and the World Wide Web have transformed virtually every aspect of modern culture, from the way we learn and work to the ways in which we socialize and even conduct war. But is the technology moving faster than we can adapt to it? And is our 24/7 wired world causing us to lose as much as we’ve gained?

Och lite senare angående behovet av att vara uppkopplad och t ex Facebook…

”I teach the most brilliant students in the world,” says MIT professor and clinical psychologist Sherry Turkle, who describes the challenges of teaching students who are surfing the Internet and texting during class. ”But they have done themselves a disservice by drinking the Kool-Aid and believing that a multitasking learning environment will serve their best purposes. There are just some things that are not amenable to being thought about in conjunction with 15 other things.”

A multitasker herself, Dretzin travels to California to the Communication Between Humans and Interactive Media (CHIMe) Lab, where Stanford professor Clifford Nass has been studying the effectiveness of self-proclaimed multitaskers. After taking one of Nass’ tests, Dretzin is shocked by her poor results. ”It turns out multitaskers are terrible at every aspect of multitasking. They get distracted constantly. Their memory is very disorganized. Recent work we’ve done suggests they’re worse at analytic reasoning,” Nass tells Dretzin. ”We worry that it may be creating people who are unable to think well and clearly.”

Enligt dem hör alltså inte multitasking hemma i de moment där vi lärare kräver mer än bara ett simpelt manuellt arbete, när vi önskar eftertanke och analys borde vi rensa miljön från distraktioner. När professorerna och producenterna av Digital Nation gör en textanalys i programmet så kommer de fram till att eleverna skriver sina texter stycke för stycke och utan någon röd tråd, där eleverna har svårt för att hålla koncentrationen uppe tills de är klara med arbetet. Frågan som gnager mig är hur får vi ett bra tankeklimat i klassrummet när eleverna omges av distraktioner 24/7 i form av SMS, Facebook och spel?

Foto:Underminingme CC-BY-SA 2.0

Som de flesta vet som läser min blogg så kör jag flera Facebook-projekt varje läsår i och utanför min skola. Anledningen är enkel, det är ett fenomenalt verktyg och eleverna är redan där. De kan redan miljön och vi har ingen startsträcka för att komma igång med arbetet, och vill man sedan expandera momentet eller bara visa upp arbetet för en kollega kan man lätt bjuda in andra elever, klasser eller lärare – även om de inte går på samma skola.

Men Facebook är också ett kommersiellt företag med ett intresse av att hålla kvar användaren så lång tid som möjligt i miljön och gärna skicka ut så många impulser som det bara går för att locka tillbaka användaren för att sälja reklamtid. Kika på Jesse Schells vision av framtiden och hur spelen och Facebook kommer att dyka upp vid frukostbordet, vid busshållsplatsen och framför TVn. Vad händer med måluppfyllelsen när alla läroböcker ligger på en läsplatta och Facebook plinkar och plonkar i bakgrunden?

Gör vi oss själva och skolan en otjänst genom att propagera för det här?

Jag håller med Peter Ellwe i att Facebok ”är en historisk plattform för kommunikation, nätverkande och interagerande mellan människor världen över”. Det är ett bra verktyg, men frågan är hur det används, i vilka situationer och hur ofta? Just nu har vi elever som kommer till oss med frågor om hur man begränsar användandet av Facebook, eller om skolan kan blocka det då de märker att de blir distraherade och deras skolgång blir lidande. Eleverna ber oss blocka FB!

Borde inte skolan satsa på en mer kvalitativ skärmtid?

Jag vet att jag har svårt med disciplinen ibland och att det är lätt att fastna i olika tanketrådar på bloggar och twitterflöden, där man söker och letar upp nätverksnoder och kontakter i jakt på information eller en flyende tanke. Jag vet det! Men vet eleverna det, och hur lär vi eleverna att fokusera på det de skall göra nu när alla skolor satsar på en-till-en? Och tror vi verkligen att vi kan konkurrera med de snabba belöningar som spel och sociala medier erbjuder, eller kräver dagens skola pedagoger i Peter Ellwes kaliber för att möta hotet från Facebook och robotenhörningar?

Etiketter: ellwe Facebook Vita rosen