I veckan föreläste jag på Universitetet och förskollärarprogrammet termin 4. Inför ett hundratal åhörare pratade jag om makerkultur, digitalisering, språk och paradigmskiften. Ett samarbete som Upplands Väsby kommun och Stockholms Universitet har. Dessutom hade jag med mig kollegan och makerpedagogen Amanda Edin med en box av material och verktyg som vi arbetar med just nu.

Samarbetet mellan kommunen och Universitetet innebär att jag föreläser för institutionen och studenterna, samt att alla i termin 4 får åka till oss på Väsby Makerspace för en workshop om programmering och skapande med olika typer av material.

En dröm som går i uppfyllelse

Det här är ju en dröm som går i uppfyllelse. Att få prata om mitt arbete, plattformar och arenor som vi byggt samt pågående projekt ute i verksamheterna för studenter och personal på lärarutbildningen. För mig är det en otroligt skön känsla att få komma tillbaka till Universitetet och göra en ‘verklighetsuppdatering’ tillsammans med studenterna – och trycka på att det här händer just nu i Väsby där vi bygger ett ekosystem för lärande med makerspace som ett nav.

En intressant sak hände på föreläsningen som verkligen sätter fingret på denna utveckling vi haft i kommunen men också på arbetet som ligger framför oss. I samband med att vi demonstrerade kopplingen mellan boken ‘Knacka på’ och Makeymakey så stämde jag av hur många av studenterna som jobbat med eller i alla fall prövat MakeyMakey tidigare. Endast en hand sträcktes upp i aulan, och jag var tvungen att fråga om dem om de faktiskt varit ute på VFU, och den student som räckt upp handen säger:

Jag gör min VFU i Väsby faktiskt…

Makeymakey introducerade jag i Väsby 2015 och har sedan dess dykt upp i oräkneliga sammanhang i förskolan, och är idag ett redskap bland många och i vissa fall ett permanent inslag i lärmiljön i kommunen. Men skall vi acceptera att endast 1 student bland 100 känner till Makeymakey? Är det rimligt? Kanske det, men i så fall måste man också som student vara medveten om att vissa förskolor har verktyg som kommer kräva fortbildning i samma stund man blir anställd. Är de medvetna om det? Hur förhåller de sig till sitt professionella och livslånga lärande?

Skall vi acceptera att endast 1 student bland 100 känner till Makeymakey?

Tidigare hade jag en ‘Omöjlighetslista’ här på bloggen, ingen bucketlist, utan saker som låg precis utanför vad jag trodde mig kapabel till att fixa eller drömmar som jag verkligen ville anstränga mig för att lyckas med. Sedan en tid tillbaka har jag plockat ned den listan, då 2,5 år i Väsby har gett mig mandat och kraft att genomföra en mängd av saker tillsammans med verksamheterna i kommunen och som en följd av det satt igång en dominoeffekt av lärande, möjligheter och samarbeten som gjorde min tidigare tankar om målsättningar helt ur fas med mig själv och mitt professionella liv.

Det omöjliga är ingen vanlig att-göra-lista innan jag dör, det är en personlig lista med svåruppnåeliga drömmar och idéer som jag skall realisera. På samma sätt som Joel Runyon beskriver hur han gick från säkra och försiktiga mål till mer utmanande och utvecklan de, vill jag förändra mitt liv och resultatet av mitt arbete. Jag har sedan en tid tillbaka pressat mig själv till att utföra svåra saker, min omgivning har sagt att det är omöjligt, men jag upplever att skillnaden har legat i synen på uppgiften och sin egen kapacitet.  Jag vill förvandla synen på lärande, på misstag och det omöjliga, och jag kommer fortsätta att blogga om min utveckling och ge er kontinuerliga rapporter om hur det går.

Jag vet att 2018 kommer innebära en del förändringar, även om jag jag kommer ha en fot kvar i Väsby Makerspace, så kommer jag efter januari förändra min tjänst i Väsby. Och det kanske är just nu som man borde uppdatera sin lista med ‘omöjliga saker’ för framtiden och spänna bågen ännu en gång.

—————————————————————————————————————————————

Det här är en serie av inlägg om handlar om mitt arbete med ett kommunalt makerspace i Upplands Väsby, och mina resonemang om hur det kan fungera som ett ekosystem för lärande.

Del 1: Makerspace som ett ekosystem för lärande

Del 2: Om Väsby Makerspace i Dagens Samhälle

Del 3: Det kom ett brev

Del 4: Makerkultur på förskollärarprogrammet och det omöjliga