Den rhizomagiska läsecirkeln har valt ut boken Now you see it av Cathy N. Davidson som sin sommarläsning. Tanken är att vi läser, samlar citat och reflekterar tillsammans på vår öppna FB-sida och sedan ses för en promenad och diskussion på Djurgården den 25 augusti.

Alla lär sig hela tiden, så fort vi står, går och tänker är vi lärande. Vi lär oss om kroppen, oss själva, naturen och allt runt omkring oss. Vi bearbetar ständigt våra intryck.

Men att se på sig själv som en lärande människa är något annat. Det är ett aktivt livsval, och det lärandet, avlärandet och omlärandet kommer inte av sig självt.

Cathy N. Davidsons tes är att modern hjärnforskning kommer förändra vårt sätt att leva, arbeta och lära oss saker. Och hon börjar boken med några slagfärdiga exempel på hur hjärnan fungerar när den är programmerad på att endast fokusera på en sak. Först ut är det klassiska gorillatestet!

Testet är enkelt, räkna antal passningar som det vita laget gör mellan varandra och ignorera passningarna från det svarta laget. Under tiden som din hjärna är upptagen med att räkna vissa och ignorera andra passningar kommer du missa att en gorilla går in på plan.

I vissa sammanhang har vi programmerat vår hjärna så målfokuserat att vi ibland missar väsentlig  information – gorillan. Finns det andra sammanhang där vi fokuserar hårt på ett mål att vi missar väsentligheter som passerar förbi? Vad sägs om skolan med vårt fokus på ämnen, lektioner, läraren och betygen – och vad passerar förbi när vi fokuserar på institutionen skolan, formen skola, rollen skola? Kunskap? Bildning? Livet?

Nästa exempel är en reklamfilm som gjorde det antidepressiva läkemedlet Cymbalta till en försäljningssuccé.

Här väver Cathy ihop en mycket övertygande förklaring om hur reklamindustrin är experter på intresse och uppmärksamhet, och hur de lyckas berätta en historia, en klassisk och gripande saga om framgång, samtidigt som de rabblar upp alla läskiga bieffekter. Men hörde du dem? Vad är du programmerade att se, höra och känna och vad distraherar dig och varför?

Vi har i tidig ålder blivit programmerade att sortera, etikettera, isolera och hitta mönster i våra förutbestämda och nedärvda åsikter men vad gör det med oss som människor när vi lever i ett gränslöst, uppkopplat och ständigt brusande informationssamhälle? Hur är vi programmerade att hantera samhället, hur vill samhället att vi hanterar det och kan vi lära om?

 Institutions will try to preserve the problem to which they are the solution

Clay Shirky

Läs, läs om, begrunda och kommentera.

Intressant är även det faktum att jag twittrade ut följande citat och bild dagen innan jag läste förordet i Now you see it, där Cathy N. Davidson citerar Alvin Toffler. Rhizomagiskt!