El Ojo del bosque / Forest’s Eye

Jag är nu inne i kapitlet Project Classroom Makeover i Cathy N. Davidsons bok Now you see it, där hon beskriver sitt experiment från 2003 med att ge alla nya studenter på Duke University en Ipod (artikel från Wired 2004).

När Cathy introducerade idén med ny teknik för sina förstaårsstudenter ville de att studenterna skulle hjälpa lärarna att flytta fram gränserna för modern pedagogik, hjälpa varandra med förståelsen av vad ungdomar behöver veta och kunna idag, samt skicka ut en signal till omvärlden att det går att bygga undervisningssituationer på en annan grund en den klassiskt industriella med mekanisk inlärning, överföringspedagogik och traditionella examinationer.

Hennes ambition var identisk med min (rhizomatiskt lärande), då hon valde ett projekt där eleverna fick röra sig fritt i kursen, inga fasta stigar på kunskapskartan, och det som vi bidrog med var ett ramverk som eleverna kunde röra sig inom. Men insikten och möjligheten fanns att eleverna skulle röra sig utanför hennes tänka ämnessfär, på stigar som lärarna ej beträtt och möjligheten fanns även att projektet skulle misslyckas – precis som i verkliga livet.

Cathy nämner att de ville läras sig av studenterna samtidigt som de lärde ut dessa färdigheter som de ansåg vara kritiska och nödvändiga i vårt kunskapsamhälle. Det walesiska ordet Dysgu som jag läste om i Frank Coffields Just suppose teaching and learning became the first priority… (s. 14), ett ord som beskriver den komplexa handlingen av att lära ut och samtidigt vara i lärande själv, som sätter fingret på vad som händer i våra klassrum.

Cynefin Framework från Wikipedia CC-BY

Cathy lämnar följaktligen rutan för enkel undervisning (ordet enkel används utan konnotationer) för att gå mot en mer komplicerad eller komplex undervisning med fler slutstationer för kursen, kanske fler examinationsmodeller och framförallt i dialog med studenterna.

Några stycken senare beskriver Cathy sin släkting som var en mycket uppskattad lärare, som varje år hittade på nya projekt ute i samhället, tillsammans med släktingar, grannar och främlingar sökte de kunskap via de stora feta frågorna. Hon var verksam som lärare någonstans i Kanadas obygd under 50-talet.

None of what happened in Mrs. Davidson´s classroom in Mountain View, Alberta, Canada, depended on an Ipod. None of it required the Internet. But the Internet requires this kind of interactive, motivated, inspired, and curious form of learning. The key here is that Mrs. Davidsons´s was not really divided up into “subjects” so much as it was into problems, puzzles, brain teasers, challenges, games, word problems, and intellectual obstacle courses, many of which require kids working together towards a solution. What counts is the little kids showing, with pride, that they are every bit as smart as the big kids and the big kids showing, with pride, that they are king, and al of them understanding (although they´d fight you rather than admit it) that they need one another to learn and to dream.

Now you see it s. 85

Vad händer om vi bara fokuserar på tekniken och gör den till ett mål istället för ett medel? Kan det bli precis så som Cathy beskriver i sitt första kapitel Learning from distraction experts att vi missar själva poängen, rusar förbi andra färdigheter och kunskaper, just de humanistiska och estetiska färdigheter som gör att vi kan tillfullo nyttja tekniken och erövra nya områden i det ständigt expanderande universumet Internet?

——————————

Fler inlägg om boken:

1. Om fokus, distraktion och lärande

Följ snacket i vår diskussionsgrupp.