Vetenskaplig artikel om Digiskol och cMOOC

Kursen och communityn Digitala Skollyftet, som pågick 2013-2014, följdes av Göteborgs Universitet och forskarna Anna-Lena Godhe och Niklas Karlsson från de första planeringsmötena till kursslut och utvärdering. De har inte släppt särskilt mycket information och data till oss, så det är först nu som iakttagelser och slutsatser kommer fram från alla utvärderingar och intervjuer.

Som jag har väntat.

Digiskol

#digiskol

I samband med konferensen ICCE2014 i Japan skrev de denna vetenskapliga artikel och det finns även ett Youtube-klipp (från en annan konferens) med Niklas Karlsson där han presenterar sina iakttagelser med rubriken Awarding a community membership badge – Teachers’ Development of Digital Competences in a cMOOC.

Av de 1600 lärare som följde kursen, var det 66 stycken som svarade på alla utvärderingar och det är från denna grupp som slutsatserna kommer från.

De har delat in deltagandet i fyra olika grupper eller positioner:

  • the posting participants (21 persons),
  • the on-looking participants (16 persons)
  • the constrained participants (17 persons)
  • the non-participants (12 persons)

Posting participants hade ett aktivt deltagande, on-looking participants hade ett intresse men stod vid sidan av, constrained participants var delaktiga men inte lika mycket som de hade önskat och slutligen non-participants som anmälde intresse men inte deltog av olika anledningar.

En majoritet av de 66 upplevde Digitala Skollyftet som utvecklande och en tillgång i deras professionella lärande, och att deras deltagande även utvecklat deras nätverk.

Efter en första genomläsning tycker jag att en av deras iakttagelser är lite extra intressant och kanhända signifikant för MOOCs och distansundervisning. Dessa fyra grupper använde sig av det utvidgade kollegiet på lite olika sätt i Digitala Skollyftet (Se bilden nedan) och de lär ha haft olika strategier och tankar kring hur man arbetar på och med nätet, hur man bygger upp sitt PLN (Personliga Lärnätverk) och erfarenhet i hur man jobbar i en intressegrupp och vad man kan begära av en sådan, erfarenhet av verktyg  – helt enkelt olika grader av kompetens inom MIK.

To sum up, it is possible to see that the Digitala skollyftet is an active environment, displaying interaction on different levels. Four categories of participation were discerned, which all show ways of engaging in this type of MOOC. Digitala skollyftet can be considered as professional development for teachers. The different ways of participating in the MOOC disclose that the openness of the MOOC is both an obstacle and an asset. Posting participants, who generally are experienced users of social media, as well as non-participants, who generally are less experienced in digital surroundings, state that the openness contributed to an uncertainty of what was expected of them when taking part in the Digitala skollyftet. That it was difficult to grasp the extent of the course added to their uncertainty.

Det som slår mig är att de som går in med ett öppet förhållningssätt kring nätets möjligheter för individens lärande (posting participants) utbyter idéer och knyter kontakter, använder metadata för att göra konversationer och tankar spårbara – de bygger resistenta PLNs med många trådar, noder och kluster. Se bara detta exempel på hur en konversation på twitter resulterar i ett Edcamp i Göteborg.

När du sedan har lärt dig att bygga nätverk för ditt lärande kan du applicera detta på nya områden och nya grupper, där du bara fortsätter bygga noder och kluster för intresset och slutligen kan du låta dessa områden mötas och korsbefrukta varandra (om du vill).

digiskol_bild1

Förhållningssätt till kursen och nätet

Enligt konnektivisterna är lärandet ett nätverk och din förmåga att förstå och bygga nätverk är kritiskt för ditt lärande. Följaktligen gäller det att fortsätta undersöka, reflektera och knyta kontakter – och i vissa fall kanske ansa sina nätverk för ett optimalt lärande.

According to connectivist views, learning flows from an initial connection (e.g. Siemens, 2005). However, as pointed out by Mackness et al. (2010) “connectivity itself is not a sufficient condition for connectedness or interactivity” (p. 272). To achieve meaningful connectedness is difficult and this difficulty may partly be related to the relation between a MOOC and the connectivist principles (ibid.). To connect digitally with others is one thing, but in order to investigate how these connections may evolve and become spaces for learning, attention needs to be paid to the dialogues that the connections facilitate (Ravenscroft, 2011).

Men Anna-Lena Godhe och Niklas Karlsson problematiserar detta förhållningssätt…

The connectivst principles of autonomy, diversity, openness and connectedness/interactivity have a bearing on the way the participants engage in the MOOC. However, questions could be raised as to what extent the connectedness facilitated by the MOOC also facilitates spaces of learning. The nature of the interactions, whether analog or digital, is crucial if MOOCs are to become spaces for learning. Therefore, Ravenscroft (2011) write that connectivist´ thoughts need to consider the importance of dialogue. He stresses the need for dialogues to facilitate critical inquiry, reflection and negotiation.

Här är artikeln om Digitala Skollyftet Professional Development of Teachers in a MOOC (pdf 10 sidor)

 

 

 

 

Share