(the twists and turns life takes, but there's beauty in complexity. - alexdecarvalho)

När jag läste artikeln i danska Videnskap dk (tips från IT för pedagoger) gick mina tankar ånyo till diskussionen kring 1-till-1 och det bristfälliga samtalet kring innehåll eller yta. I artikeln lyfter de upp flera utmaningar med att ha datorer i skolan.

Forskare uppmanar gymnasieskolor att ha en tydligare strategi för IT och utmana eleverna i hur de använder den.
Jag är en övertygad vän av datorer i skolan, men utan en kontinuerlig och livfull pedagogisk diskussion finns det risker med 1-till-1 projekt som inte så ofta lyfts fram i denna IKT-yra. För mig kommer datorn bara vara ett verktyg, ett otroligt viktigt sådant, men ett verktyg för information och kommunikation. Rätt använd tillsammans med en trygg pedagog öppnar den upp dörrarna till världen och nytt lärande…men allt det där kan vi ju. Vi har ju alla kollat på Stephen Heppell. Men vilka är utmaningarna? Behöver Sverige en nationell IKT-strategi för skolan? Eller kanske ännu bättre, en nationell pedagogisk skolstrategi? Smaka på den! För det är väl egentligen inte IKT vi pratar om, utan kommunikation och pedagogik?
När min elev Per Villaume fick chansen att vara med i en diskussion kring Sociala medier och innovation, berättade han om sitt användande av nätet som resurs och sitt informella nätverk för lärande. Och ja, det är en elev som utnyttjar nätet och dess resurser i sitt lärande – men får alla lärare och elever samma möjligheter i skolan? Nacka gymnasium är en populär skola med nöjda elever, men hur förvaltar vi detta och elevernas resultat?

Något som jag grubblar på inför nästa läsår:
• Hur stöttar vi lärare och elever inför omställning till 1-till-1? Så att inte elevernas resultat blir lidande av för mycket flimrande skärmtid, eller lärarnas arbetsmiljö försämras på grund av tjat kring Facebook och java-spel?
• Distraktion eller resurs? Behöver man verkligen en ny pedagogik?
• Etikett eller nätetikett? Behöver vi två begrepp, och var börjar och slutar skolans ansvar?
• Kan man räkna det som kapitalförstöring om de endast används som skrivmaskiner? Hur resonerar vi och skolorna där ute?

• Skall skolan ta ett enhetligt grepp eller skall man stötta lärarna arbetslagsvis, lärare för lärare, eller skall lärarna tillsammans med eleverna klara detta själva?
• Vilka krav ställer vi på lärarna och eleverna i samband med utrullandet av flera hundra Macar/PC/netbooks?
• Vilka erfarenheter kan vi dra av 1-till-1 projekt hitintills?
• Vi köper datorer, men hur mycket investerar vi i tid för pedagogerna?
Jag ser fram emot resultaten från Umeå kommuns forskningsprojekt i dessa frågor!