När jag nuförtiden inleder diskussioner om MIK – media och informationskunnighet så startar jag med bilden ovan…och så väntar jag på reaktionerna. Det brukar ta ett par sekunder innan det landar, så vana har vi blivit vid citaten som snurrar runt på Facebook och bloggar att vi har svårt att värja oss och stanna upp och fråga oss om de stämmer och faktagranska dem.
Känns det här rimligt?
Jag tror att såväl elever som politiker bör ställa sig dessa frågor:
- Vem har skrivit det jag läser? Framgår det tydligt vem som ligger bakom? Är det en privatperson, ett företag, en myndighet, eller är det svårt att utläsa? Finns det tydliga kontaktuppgifter? Om det är en okänd part, sök runt efter mer information. Anonymt material utan kontaktuppgifter eller ansvariga måste självklart tas med en nypa salt.
- Vad är det för typ av information? Är det neutral myndighetsinformation, en organisations eller politiskt partis särintressen, eller någons helt personliga åsikter i en fråga? Det vill säga är det fakta, propaganda eller någons helt subjektiva syn på livet och tillvaron? Det är därför det är viktigt att veta vemsom ligger bakom.
- Vem vänder sig informationen till? Är det till experter inom ett visst område eller en bred allmänhet? Barn eller vuxna? Det påverkar i hög grad hur väl man kan ta till sig, bedöma och förstå ett material.
- Tekniskt sett, hur välgjord är sidan? När är den daterad och uppdaterad? Ibland är det viktigt att det man läser är färsk information. Kanske inte om man söker historiska fakta eller om man vill ha planteringstips till trädgården, men väl så viktigt när det gäller mycket annat. En sida som inte har uppdaterats på länge kan också tyda på ett lågt engagemang eller att det inte längre finns någon ansvarig för materialet. Om det finns länkar på sidan, kolla om dessa fungerar och vart de faktiskt leder.
Tipsen ovan är från Stiftelsen .SE:s Ungas integritet på nätet och avsnittet Lita inte på allt och alla.
