Efter att ha jobbat i snart två år på Nacka gymnasium kan jag skönja stora förändringar vid horisonten, men den kom inte riktigt den väg som jag trodde och förändringsarbetet liknar inte heller det som jag förutspådde.
En bakgrund:
Nacka gymnasium har nästan 2000 elever, ca. 150 lärare och vi spenderar lite över en miljon på läromedel varje år. Vi har tre enheter och denna summa är fördelad lite olika över enheterna, och på lite olika medietyper. Främst består kostnadsposten av den klassiska läroboken, som uppdateras titt som tätt av läromedelsbolagen, och av gammal vana byts den då ut av skolan. De flesta lärare brukar säga att det är skönt att ha en bok, även om de inte alltid använder den.
1.000.000
För mig klingar ordet en miljon lite magiskt, det är förknippat med mycket pengar. Pengar som man borde ta hand om, pengar som man borde se till att de investeras i något bra, pengar som på ena eller andra sättet skall göra att undervisningen blir bättre. Denna magiska summa har blivit ett mål för mig att jobba mot, jag skall omfördela denna summa från läromedel till något annat. Läromedelsföretagen skall i framtiden verkligen få jobba för den här slanten.
1.000.000
Samtidigt som jag läser Stefan Pålssons underbara artikel om New millenia learners och Matteus effekten, kommer Sydsvenskans Peter Gärdenfors med artikeln Skolans struktur tar kål på elevernas motivation och under tiden hamrar Twitter på med meddelanden om kollaborativt arbete och Jeff Jarvis provocerar på TEDx. Hur kan vi förändra synsättet på lärandet och läraren? Kan skolan överbrygga den klyfta som framträder i samhället mellan dem som har en verktyg för att förstå, hantera och söka sig rätt i en alltmer komplex samhälls- och världsbild och de som passivt står och tittar på? Och nu pratar vi inte Voicethread, utan mer grundläggande frågor kring ett källkritiskt förhållande till information och hur man som medborgare kan komma till tals och få till stånd förändringar. Vad händer om vi utgår från biblioteket, denna klassiska institution, och använder bibblan som katalysator för att involvera lärare och elever i en gemensam bildningsresa på en global nivå? Går det? Får man tänka så?
Den som redan har god tillgång på socialt och kulturellt kapital kan alltså använda det som grund för att skaffa sig mer. Merton kallade detta för matteuseffekten efter kapitel 25 vers 29 i Matteusevangeliet: ”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”
