>Borde vi införa läxhjälp på 7-Eleven?

Efter ett samtal med en lärare insåg Dave att lärarna inte hann med att ge eleverna den tid de behövde, så han och några journalistvänner öppnade upp en liten skrivarverkstad i en butik och stöttade sedan elever i kvarteret med läxläsning och uppsatsskrivande. Då lokalen var en butikslokal behövde de även driva någon form av verksamhet där, så de startade en piratbutik.

Daves devis var att varje elev behövde mer ”1-till-1”-tid, här syftar vi inte på datorer då, utan coachning och egen tid med en vuxen eller lärare. Enligt Dave lyftar man en elev ett helt betygssteg om man ger den ca. 30-40 h av mentorskap och individuell hjälp. Så eleverna kunde slinka in efter skolan, läsa sina läxor, prata med andra vuxna, jobba lite i butiken eller bara ta del av hur journalister och författare jobbar.

Vilket skönt förhållningssätt till skola, samhälle och ungdomar. Här skulle man kunna få ett lärande för alla, utanför skolan bortom klassrummet. Några av fördelarna som Dave lyfter fram:

– Varje elev som gick dit för läxhjälp var fokuserad på uppgiften och fick sedan eftermiddagen fri med familjen eller kompisarna. Och en må bra-känsla spred sig i området. När ungdomarna mådde bra, mådde hela familjen bra och känslan spred sig till kvarteret som blev mer harmoniskt.

– Resultaten i skolan blev bättre…

– Ungdomar får vara i fokus för en stund, och även lära sig att umgås med andra vuxna.

– Det är roligt att umgås över gränser

En makalös idé som jag tror alla skolor borde göra allvar av. Vi skulle kunna sudda ut gränserna mellan skola och samhälle, där alla människor, vuxna som barn är i lärande och lär av varandra. Och återigen visar personer att riktig skolutveckling kan ske utan datorer, större insatser av medel eller utan politisk inblandning. Sedan kan ovanstående punkter självklart smörja skolapparaten lite, men tid tror jag är den faktor som kan (och kanske bör) vara viktigast i striden om skolan och våra ungdomars framtid.