>
I morse läste jag artikeln av Ulf Nilsson på Newsmill, där han mycket klokt skriver om bloggarna och bloggtrenden. Enligt Ulf kan de inte ersätta en riktig världsreporter. Insiktsfullt och klokt skrivet. Han beskriver nutidens reportrar som fjärran från krigsskådeplatserna rapporterar om kriget i Gaza. Det finns helt klart en plats i dagens informationssamhälle för de ”riktiga” journalisterna men likväl finns det plats för de dagliga reflektionerna som bloggarna kan leverera. Både i och utanför krigets Gaza. DN skriver om bloggare som sitter fast mitt i kriget i Gaza – och enligt mig ger de mig en viktig insyn i hur kriget är för vanliga människor långt bort från den politiska arenan, och därkan bloggen vara viktig. Vem som helst kan rapportera via internet. Ordet är fritt och strävar efter att fortsätta att vara fritt.
Det här är något som jag vill nå ut med till mina elever, att vem som helst kan skriva och att alla kan bidra. Men i min värld är inte en bloggare samma sak som en journalist, eller världsreporter. Men för att hitta läsare gäller det att hitta sin nisch, sin publik och intressanta inlägg. Sedan kanske inte alla mina elever blir nya Ulf Nilssons, men de kanske kan bli framgångsrika skribenter/bloggare inom områden som programmering eller kaninhoppning. De finns plats för betydligt fler skribenter i vårt informationssamhälle, och eleverna behöver få en chans att bekanta sig med de verktyg och informationskanaler som finns idag. Det är helt enkelt en demokratifråga för mig.
Här finns ett inlägg om att blogga och varför vissa människor upplever det som viktigt att blogga. Det hjälper en att reflektera och komma vidare i sina resonemang. En blogg värd att läsa och följa: http://weblogg-ed.com/2009/why-blogging-is-hardstill/
