eUAmu-R5Z5w
Våra elever på SamMedia har ett moment med skönlitterärt skrivande och identitetarbete på temat terrorism och identitet. Ett samarbete mellan svenskan och samhällskunskapen, och jag inledde med att dramatisera följande text:
(810)-200 403 11
Up in the club with my homies, tryna get a lil’ V-I, but keep it down on the low key, ’cause you know how it is.
I saw shorty she was checkin’ up on me, from the game she was spittin’ in my ear you would think that she knew me.
So we decided to chillConversation got heavy, she had me feelin’ like she’s ready to blow!
(Watch Out! Oh! Watch Out!)
She’s saying “Come get me! Come get me”,
So I got up and followed her to the floor, she said “Baby, let’s go”,
That’s when I told her I said …(klick)
Handen vilade på volymknappen, som en länk mellan människa och maskin, med blicken låst på sångarens inbjudande pose. Vad var det där? Ett skalv? Eller gör dom gatuarbeten idag? För visst var det en smäll?
Hon kände sig förvirrad, blicken flackade och det var som om hon för första gången såg sitt eget kök. Alla pelargonier, kryddhyllan med hennes kompostexperiment i en PET-flaska, den matchade kylen och espressomaskinen. Klarröda och i metallic. Hon såg sin spegelbild där. Stora, runda och skärrade rådjursögon stirrade tillbaka på henne.
Pascual juicen som lite slarvigt hade stått och balanserat vid kanten av bordet hade nu vält och innehållet låg nu och pumpade ut på golvet som blodet ur ett döende djur. Tänk om hon får besök? Hon måste röja upp sörjan på golvet.
Men tankarna gick i ultrarapid, hon tittade på sin arm och följde den med blicken ned mot boomboxen. Fingret satt som fast i apparaten, och hon kände sig så matt.
Återigen gjord hon en ansträngning för att bryta paralyseringen och bilderna som for runt i huvudet, men återigen låste det sig. Ett tilltagande ljud av sirener hördes och växte sig allt starkare i staden, och det lät som om det kom från alla håll samtidigt. Hon rycktes tillbaka till verkligheten av ett surrande ljud från telefonen och hennes blick zoomade in på de ilsket röda siffrorna 810-20040311. Men inte nu va? Eller?
Hon lyfte luren och sa med en viss tvekan och en viskning.
– Är det du?
Och pölen växte.
Efter dramatiseringen fick de försöka knäcka koden, alltså lista ut vart och när det utspelade sig samt försöka beskriva personen i berättelsen. (Hittar du tids- och platsmarkörerna?) De löste det på ca. 30 minuter och under jubel twittrade två tjejer ut lösningen på taggen #smng12!
Klassen är nu igång med att skriva sina egna historier, innan, under och efter händelsen ovan. Upplägget i Svenska 1 är förhållandevis enkelt, skriv en berättelse och länka den via sin elevblogg till en klasskamrats text. Några av dem kopplade historien till tjejen ”Maria”, som de döpte henne till, och byggde sedan vidare med en väv av karaktärer, situationer och teman. Än så länge går det bra, och moralen och kreativiteten är hög. Vissa skriver romantiska historier, andra är mer inne på dramatik och spänning. Allt är tillåtet. Men mitt mål är att skapa en väv av texter, utan början och slut, något som bara växer och rör sig i olika riktningar. En rörelse, en process, ett lärande utanför rummet eller formatet. Och ge eleverna en chans att pröva alternativt spränga formatet text, och ersätta det med något annat.
Det finns säkert en mängd av exempel på det här i skolsverige, och har ni några exempel får ni gärna skriva en rad nedan.
[iframe src=”http://bubbl.us/view/1b978/2187c3/11oeUivqxL6t6/” width=”600″ height=”400″]
Dessutom har jag placerat ut ett ”easter-egg”, en hemlis som vi får se om eller hur de reagerar på. eUAmu-R5Z5w. Jag kom in på det här med ARG-Alternate reality games med några av eleverna och de blev intresserade av att utforska möjligheterna med modellen. För mig skulle det kunna förstärka moment, eller mindre sekvenser, av en kurs. Dessutom tror jag att det finns ett lärande i att bara vara med i utforskandet av en berättelse, att vara medberättare eller organisatör av ett liknande narrativt upplägg. Helen Keegan kommer till oss på Nacka gymnasium nästa vecka för att prata lite närmare om Rufi, ARG och konnektivism.
Här är Helen Keegans presentation om ARG och Rufi Franzen (hon kommer för övrigt till The Cage och Skolforum)
