Jag och Sara Mörtsell har startat något stort, vi har en MOOC ihop. Vår egen. Och ikväll fick den ett namn också…
#Credu13
Credu är walesiska för tro, och Sara är ju en fena på walesiska så jag fann namnet passande och hoppfullt för vårt lilla parallellspår till Skollyftets utvidgade kollegium. Här kan vi tänka tillsammans, samla våra trådar, bygga ett arkiv och skapa nya idéer och dela med oss av tankar.
Sara Mörtsell tipsade om sitt fredagsmys, vilket är en del av hennes sökande efter förståelse. Vår gemensamma förståelse. Hon skickar iväg en impuls på nätet…
https://twitter.com/SaraMrtsell/status/330355983488520192
Knowmad är ett begrepp som jag kommit i kontakt med tidigare, det härstammar från John Moravecs bok Education Futures. (2008). Han definierar knowmad som en nomadisk kunskapsarbetare med den här profilen:
…a creative, imaginative, and innovative person who can work with almost anybody, anytime, and anywhere. Industrial society is giving way to knowledge and innovation work. Whereas industrialization required people to settle in one place to perform a very specific role or function, the jobs associated with knowledge and information workers have become much less specific in regard to task and place. Moreover, technologies allow for these new paradigm workers to work either at a specific place, virtually, or any blended combination. Knowmads can instantly reconfigure and recontextualize their work environments, and greater mobility is creating new opportunities.
Vilken typ av karta (Archimorph Nomads Knowmads och Noumads) ger vi våra elever? Hur vill vi att de skall orientera sig på kartan, skall de följa den upptrampade stigen som andra redan har trampat upp åt dem eller uppmuntrar vi dem att hitta sina egna vägar och till och med testa att gå vilse? Väljer de en rutt som passar dem själva eller ritar de en egen karta? Vilka förmågor vill vi tillskriva dem, vilka förmågor vill vi ge dem, vilka skall enligt lag överföras och vilka förmågor vill de själva utveckla?
Som nomader måste man kunna förhålla sig till och lära sig av den ständigt skiftande omgivningen. Det är en fråga om överlevnad. På många sätt liknar det den förmåga som många av oss i det utvidgade kollegiet utvecklat – vi lär in nya kommunikationsplattformar, skapar intressegrupper, vi överger föråldrade strategier och kommunikationsmönster och gör plats för nya förmågor som ger ökat utbyte och mer energi. När Education Futures beskriver Knowmads liknar det på många sätt Stefan Pålssons gamla text om digital kompetens och förmågan att lära om/lära nytt.
Industrisamhällets krav inte kan få styra undervisningens form och innehåll idag. Det handlar inte längre om att utbilda disciplinerade arbetare som ska utföra rutinmässiga arbetsuppgifter. Istället är det viktigt att alla ständigt kan lära om och lära nytt genom hela livet för att möta tillvarons komplexa och skiftande krav. Traditionella baskunskaper är förhållandevis enkla att undervisa i och att mäta, men de är också enkla att automatisera, digitalisera och att outsourca. De ger alltså inte en tillräcklig grund för att kunna leva ett gott liv i samhället.
Och här står vi nu, med nygamla förmågor och ett samhälle vars enda konstant är ständig förändring – vad gör vi med livslångt lärande för våra elever och oss lärare? Jag tror att den spontana tankesmedja #credu13 söker svar på det. Hur skulle vi organisera skolan om vi slog ut väggarna, lät eleverna ta hand om läroplanen och kriterierna och tillsammans med lärarna utformade en MOOC om livslångt lärande?
Lärande pågår hela livet och konsten att lära sig, revidera, lära sig på nytt och tänka om är nödvändig för alla.
Vad blir nästa steg för #Credu13? Två saker, jag tror på att utveckla en app för att ta tillvara på all den energi som förflyktigas i skolan och sedan skall vi fundera på hur kartan och skolans lärmiljöer skall ritas upp för att passa en nomadisk elev. Hur får vi energin att stanna i skolan?
Newtons tredje lag lyder:
Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter. Om föremålet A utsätter föremålet B för en viss kraft kommer B utsätta A för samma kraft men riktad åt motsatt håll. Ett exempel på en sådan kraft är rekyl, eller jetmotor som skjuter förbränningsgas bakåt för att åka framåt.
Vi behöver modiga skolor, modiga skolledare och en modig lärarkår som lär tillsammans med eleverna och förbereder dem på samtiden som är turbulent och föränderlig. Frågan är hur och vart? En modell kan vara den som Monika Hardy skissar på, där hon löser upp de osynliga väggar som finns kring en stad och dess organisationer, och tar fram ett lärande initiativ där hon placerar ett livslångt lärande i mitten av ett samhälle och låter alla medborgare samlas kring lärandet och samhällsnytta. Hon tänker verkligen disruptivt och spännande, och jag bokade precis en chatt med henne för att få reda på mer om hennes idéer, motiv och framtidsplaner. Så jobbar en Knowmadic worker.
Ytterligare en rolig bekräftelse på nomadiska förmågor är den fråga som jag skickade in till podcasten Story Forward om hur man kan jobba med transmedia i skolan – och jag blev det första läsarbrevet de tog upp i showen. Så enkelt, så belönande och så otroligt utvecklande att få agera och lära sig med andra på nätet.
Story Forward avsnitt 34 – I literally ran into Levar Burton
