Att läsa D&G (Deleuze och Guattari) är ett åtagande för mig, mer än vanlig läsning. Det är läsning som kräver aktivitet och motprestation. Författarna går i dialog med dig, ställer begreppsvärldarna på ända, viskar till ditt undermedvetna och deras metaforer finns ständigt närvarande med en begreppsapparat som blandar friskt från biologin, fysiken, filosofin, psykologin och kulturhistorien. Hur tänkte författarna när de skrev boken Tusen platåer, en bok där du själv väljer vilken ordning kapitlen skall läsas i? Hur tar man sig an deras värld? Det finns ett allvar i läsarkontraktet, någonting står på spel. Frågan är bara vad?
I ett försök att närma sig boken från ett annat håll har jag börjat måla, leka med foton och skriva dikter för att analysera, försöka förstå och förmedla D&Gs rika och målande språk; multiplicitet, flyktlinjer, krigsmaskiner, dekalkomani – och för att leka med deras och mina olika identiteter. Jag är inte en, jag är flera och bilderna av mig är inte kopior utan multipliciteter. Som kunskap som uppstår i möten med andra finns även jag och min kunskap som person och bild hos läsarna och uttolkarna av mig.
På måndag har tankesmedjan Rhizomagisk sitt första Google Hangout med Dave Cormier om hur vi kanske kan samverka och hjälpa varandra. Och jag blev nyligen inbjuden av honom till en forskargrupp som skall hjälpas åt att strukturera och definiera vad ett rhizomatiska klassrum kan vara på forskarplattformen Mendeley. Och en ny Pelle växer fram – forskaren.
Jag vill bli förstådd av mitt land,
men om jag inte blir förstådd –
än sen?
Jag får dra förbi mitt hemland
vid sidan om,
precis som ett snett regn.
Vladimir Majakovskij
