Zombies, Run! - Om ARG och Rufi Franzen del 2

“Writing has nothing to do with meaning. It has to do with land surveying and cartography, including the mapping of countries yet to come.”

Gilles Deleuze

Zombies, Run! är ett ruskigt (hahaha!) intressant spel och motionsapp! Zombie-apokalypsen har drabbat världen och du är löpare nr 5 som springer omkring och samlar in föremål till din lilla utpost Abel. Dessa föremål kan du senare bygga ut och expandera basen med och även låsa upp nya uppdrag och berättelser. Men nu till spänningsmomentet, vid ett antal tillfällen under löprundan hör du ett tilltagande ljud av morrningar och rytanden när hungriga zombies har fått vittring på dig. Och de springer snabbt 100 meter – 70 meter – 10 meter – fast! Och får de tag på dig måste du offra dina fynd för att distrahera zombiesarna, och din löprunda fortsätter.

Det här är från min löprunda från igår – de kom ifatt mig första gången men andra gången tokrusade jag igenom hela Aspudden och klarade mig! Knasigt och lite vilt kanske, men härligt spännande och kapitlen i äventyret och ljudboken håller tillräckligt hög nivå för att jag längtar efter att få ta mig ut idag för att höra fortsättningen.

https://www.zombiesrungame.com/perfal/446156/

Min ingång och mitt ”plötsliga” intresse för detta är just utforskandet av berättelsen och narratologin. (Definition av Staffan Carlshamre). Vilka berättelser tillåts i skolan? Vilken utrymme ges till elevernas nyfikenheten i klassrummet? Kan vi skapa medberättare av eleverna och hitta en inre motivation på samma gång? Tittar vi på Staffan Carlshamres definition igen så gillar jag Claude Bremonds modell för de möjliga berättelsernas logik. Hur skriver man en bra berättelse, varför känner vi igen en skurk, varför jobbar vi med schabloner, hur är en berättelse uppbyggd, hur krokar du fast din läsare? Elevernas historier är inte klara ännu, men jag vet att några av dem verkligen vill utmana genren.

I mitt förra inlägg skrev jag om ARG och vårt Madridprojekt och nu har eleverna upptäckt mitt planterade ”easter-egg” – och de blev intresserade, engagerade och lite mysrädda. Nu har rykten börjat spridas på media (bland ettorna, tvåorna och treorna) om vem eller vilka som står bakom ”illdådet” (borde vara uppenbart), men även frågor om hur de kan skapa egna små sidospår i sina historier och vad som definierar en transmedial historia?

Precis som Helen Keegan har jag försökt att så små frön hos mina elever om vad en berättelse kan vara, utmanat dem med en vidgad definition och nu får vi se om de antar utmaningen om inte annat känns det som om några av dem fick en minnesvärd kurs.