Gästkribent Michaela Swartling skriver om teknikutveckling

Att teknikutvecklingen har nått skolorna är ju inte precis någon nyhet. Skolorna satsar mer och mer på en datorbunden och mer teknisk utbildningsform än tidigare. Detta anses som en stor fördel enligt många inkl. mig själv, men samtidigt finns det mindre bra saker med detta. Ungdomar som precis får en ny teknisk produkt, ex. en iPad eller en smartphone, tycker så klart att det är väldigt kul då det är en nyhet som alla kanske inte har, någonting man får visa upp och utforska för att produkten sedan ska bli ens bästa vän. Felet med detta är att det tar uppmärksamhet och koncentration från lektioner då man går in i sin egna lilla värld. Det är just denna lilla värld som är så farlig, denna lilla men otroligt stora värld kallad… Internet, en värld fylld av internationella relationer, nyheter, nederlag, miljontals fakta och…. Sociala medier, där den största av dem alla är ack så välkända Facebook.

Sociala medier i sig anser jag är en bra tillgång som hjälpmedel med studier om det används på rätt sätt. Med rätt sätt menar jag som undervisningsstöd där man inte sitter och t.ex. kollar på bilder från kompisens fest förra helgen. Bortser man från alla sånna saker som tar koncentrationen så är sociala medier ett otroligt hjälpmedel för att lyckas med studierna. Ett ganska öppet och välkänt exempel är att användningen leder till större kontaktnät och man kan byta erfarenheter internationellt. På så sätt kan man få kontakt med en ”riktig” person som är insatt, kanske till och med specialist inom ett visst ämne till skillnad från att bara läsa ren fakta om samma ämne i en bok. Nu säger jag inte att detta är fel, verkligen inte, men ibland kan det kanske leda till bättre resultat som baserats på en större motivation som i sin tur baserats på kontakt med en ”riktig” person t.ex. via en skypekonferense. Men som jag sa nyss så är det definitivt inte fel att sätta en bok framför näsan på eleverna, undervisningen måste varieras mellan datorer och ”vanlig, traditionell” form. Lägger man inte en viss tyngd på de estetiska ämnena utan låter dem rinna ut i sanden är det lätt att den sociala vardagskompetensen som används ute i samhället försvinner eller i alla fall påverkas riktigt negativt. Vi vet alla hur stort problem det är med nätmobbning, och får vi det problemet bort från internet och ut i samhället har vi ett allvarligt problem. För att förhindra detta anser jag att man ska lägga mer vikt på de estetiska ämnena för att på så sätt trycka mer på den sociala biten.Vi är alla mycket medvetna om hur lätt det är att skriva saker på internet som man inte menar, som man inte hade vågat säga vid ett möte med personen ”face to face”. Det är just det vi måste ändra på, vi måste tillsammans försöka få internet att bli samma plattform som används i dagsläget till ett vanligt vardagligt möte.

Mer digital kompetens måste vägas in i undervisningen snarast på grund av den kraftiga tekniska utvecklingen som går i en rasande fart. En liten flicka på 4 år kan liksom en man på dryga 80 handskas med en iPad. Man börjar förstå hur enkelt allting egentligen är uppbyggt. Dessa två personer kanske inte handskas med den på rätt sätt, men de behärskar den och kommer in i teknikanvändandet. Jag skrev att de inte använder den på rätt sätt, det kanske de visst gör. Enligt de är det rätt sätt för dem vet inget annat sätt. Vi andra tycker att de använder den på fel sätt och många ställer sig frågan varför en 80 årig man ska ha en iPad liksom en 4 årig liten flicka, vad ska de med en iPad till? Vi anser att de använder den på fel sätt för att vi vet att det inte finns några begränsningar, vi vet vilka oändliga möjligheter det finns så fort Internet är inblandat, det vet inte dessa två personer. De kanske inte ens ska använda den som ett Internet-verktyg. Den här 4 åriga flickan kanske ska använda sin för att se på film eller spela spel medan 80 åringen kanske ska använda den för att läsa böcker, ta hjälp av barnbarnen för att ladda ner böcker och sedan läsa dem digitalt, fiffigt! Det är då vi ställer oss frågan jag nämnde nyss. När vi ställer oss den frågan kan vi genast ställa oss motfrågan: Ja men varför ska inte de få använda den till det de är vana vid, till det de tycker är kul? Det är samma sak som datoranvändandet i skolan. Varför ska inte vi elever få använda datorer i skolan när så gott som alla yrken använder sig av datorer på ett eller annat sätt? Kan t.ex. en vuxen person arbeta utan dator i en vecka? Svaret är ganska självklart nej. Näe så varför ska då vi påverkas av detta? Ska vi bli behandlade på annat sätt bara för att vi inte är färdigutbildade? Det är ju vi elever som är framtiden, vi är den blivande arbetskraften, vi måste bli förberedda om vad som komma skall..

För att gå tillbaka till den 4 åriga flickan och den 80 åriga mannen. Det är exakt samma sak i detta fall. Dessa två personer har helt olika livsstilar och helt olika användningsområden men det klart att de måste få använda en iPad om de vill det. Det enda man måste ta ställning till är egentligen hur den kommer att påverka en själv och hur man kan utnyttja den utifrån sina egna behov på rätt sätt, det vill säga, lite mer än att bara köpa en iPad eller smartphone för att det är nytt och coolt. Där har vi det igen – nyhetens behag.

En annan faktor till att digital kompetens måste vägas in i undervisningen är därför att en stor andel av personalen idag blir lärd av eleverna. För att vi ska kunna hålla samma mått med den tidigare nämna 4 åringen när hon är i våran ålder och vi är vuxna så måste vi bredda våran digitala kompetens. Vi hade inte iPads när vi var 4a men vi klarar oss bra i dagens samhälle. Frågan är bara, kommer vi att klara oss utifrån våra nuvarande kunskaper om 15 år? När den lilla flickan inte är så liten längre, när hon är som mest insatt i tekniken och dess möjligheter, kommer vi att klara oss då? Idag är lärares största rädsla duktigare elever än en själv -ytterligare en liten detalj till varför digital kompetens är så oerhört viktigt.

Men så klart ska samma villkor gälla för alla. Bara för att jag bor i Stockholm ska inte jag ha tillgång till en studierelaterad dator om inte en elev i Norrköping eller Luleå har samma förutsättningar. Annars är det ju bara storstadsmänniskor som kommer att lyckas.. En person som bor och pluggar i Stockholm ska ha samma förutsättning för att lyckas i framtiden som en person som lever och pluggar i Jokkmokk. Det kanske inte är deras val att de har hamnat där lika lite som att det är mitt val att jag har hamnat här så varför ska vi då behandlas på olika sätt när vi har exakt samma förutsättningar med en dator.

Mina avslutande ord blir följande:

och tack så mycket Pelle för att jag fick våldgästa din blogg, det var kuuul 🙂

Glad sommar!


Hälsningar,