Utvecklingen i mitt klassrum går stadigt framåt, och för varje ny grupp jag möter vågar jag bjuda in eleverna ännu lite mer till deras eget lärande och utbildning. En liknelse som jag använt med de flesta av mina elever är att se kursen som en box och ett ramverk, där jag står för ramverket. Min liknelse för skollagen och läroplanen. Men att eleverna fyller boxen med innehåll och att vi tillsammans riktar kursen mot de kunskapsmål och betyg som de vill uppnå. Upplägget har fungerat och de flesta av mina elever har uppskattat ansvaret att komma med idéer som de tycker är intressanta och relevanta för kursen och min professionella utmaning har sedan varit att färga in nyanserna i Skolverkets läroplaner med elevernas idéer. Vad betyder väldisponerad, nyanserad, väl integrerad, ledig, välgrundad och utförlig?
Mitt arbetsnamn har varit det rhizomatiska klassrummet eller ett distribuerat lärande. Där lärandet är en social aktivitet för alla i klassrummet, såväl lärare som elev, och att vi jobbar på två plan. Jag delar med mig av kunskap samtidigt som jag förvärvar nya erfarenheter och att gruppen löser de uppgifter som vi tillsammans har definierat. Det är här som de digitala verktygen blir så intressanta, då arbetsfältet blir globalt och lärandet är en social aktivitet kan vi då inkludera fler i lärprocessen än den lilla grupp med 32 elever som finns i klassrummet. Ytterligare en anledning till att jag jobbar med denna modell är att mitt klassrum skall andas skollagens paragraf 4.
Syftet med utbildningen inom skolväsendet
§4 Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.
När jag lyssnar på mina elevers idéer tar jag hänsyn till deras behov, de får inflytande över sitt lärande och det är en bra grund att stå på i ett livslångt lärande. Och när jag nyligen fick den här frågan från Anna Kaya om mitt klassrum, ”Om du får 140 tecken på dig att sälja in detta upplägg, hur skulle du beskriva det då?” så svarar jag så här:
Linjärt och distribuerat lärande – fixa skolan eller klara livet. Verktyg och förhållningssätt för inflytande och delaktighet
Här är en skiss på mitt upplägg:
Jag tänker ofta på något som Anne-Marie Körling sa till mig (fritt ur minnet):
Ha din läroplan i ryggraden och ha ögonen öppna för elevernas lärande.
När eleverna känner att de har inflytande över kursen och innehållet blir de också mer delaktiga, och min förhoppning är att de känner en inre motivation till skolan och lärandet än bara en betygsjakt. När jag försöker möjliggöra lärande och hitta lärandet hos mina elever kräver detta fria förhållningssätt också att jag går med min skollag, mina kursplaner och elevernas matriser i bakfickan (eller Evernote med taggar) för att kunna checka av när elevernas kunskapssprång sker.
Här är några av de projekt som vi kör just nu:
Det omöjliga
Jag har berättat om mitt eget bloggande och mina egna livsmål, Det Omöjliga, och eleverna blev intresserade och ville dels börja blogga men framför allt upprätta en Omöjlighetslista. Det här blir ett moment som löper över hela terminen, och där eleverna jobbar med sina egna livsmål, skriver reflekterande texter, läser artiklar som intresserar dem och slutligen håller tal om vad de uppnått och vad de vill göra med sina liv. Det här känns som ett spännande moment som inte bara prickar in många mål i kursen utan även lär eleverna att se på sitt liv som en flyktlinje och att skolan bara är en pusselbit i livet och ett steg i deras lärande. Men vad vill de göra med sina liv?
Betonghjärta
Vårt transmediala projekt om den gotiska världen Betonghjärta fortsätter. Här är det lite olika elever från olika klasser och olika årskurser som är involverade men alla går in på samma villkor. Är du med så är du med, och då blir du också författare, projektledare eller producent i spelet. Och som en av mina elever utbrast när jag pratade om upplägget:
– Vem är du egentligen?
Bra fråga. Vilket piller väljer du, det röda eller det blå?
TV-show
Bambuser har varit ett stadigt inslag i klassrummet sedan min första träff med Petter Karlssson, och även om mediaproduktionerna är enkla så lär det eleverna att ta klivet ut mot en riktig publik, jobba med mottagaranpassning och retorik på riktigt. Kolla in förra årets produktion #SpinTV2012. Om jag förstod eleverna rätt så är det socialt entreprenörskap som är temat för denna vår. Stay tuned!
Sekvenser av lärande
Jag försöker designa sekvenser av lärande tillsammans med eleverna som öppnar upp för möten och krockar mellan klassisk litteratur och multimodal litteracitet. Hur kan en hashtagg hjälpa dig att nå ut med ett budskap, eller mobilisera fler i din fråga och ditt lärande? Kan vi inspireras av modern och effektiv kommunikation på sociala medier t ex #prataomdet, och samtidigt lära oss av klassisk retorik? Kan berättarkonsten få nytt liv i mp3-form och som pins på en karta från ett parallellt universum?
Nyfikenheten måste vara i ständigt fokus, hos mig som lärare och hos mina elever, och jag måste ha en verktygslåda tillhands för att hitta, stötta och fånga upp lärandet i kalasrummet. Kikar man på denna illustration om framtiden så vill i alla fall jag förbereda mina elever på samtiden och deras möte med arbetsmarknad som innehåller nya jobb, titlar och möjligheter. Och det kanske är den främsta anledningen till att jag gör dem så delaktiga i skolan, de måste få vara med och designa sitt lärande för att lära sig att ta ansvar. Och när vi gör misstag så lär vi oss av det, tänker till och startar upp igen.
Ett exempel från Betonghjärta – Qå fcryrg äe vtåat xna wnt vagr fyäccn qrg evxgvtn rkrzcyrg
Ett roligt sammanträffande och exempel på hur jag jobbar med ”genomsyrad undervisning” är inspelat av Håkan Johanson från UR. Ni måste se scenen framför er, 29 elever sitter och lyssnar och antecknar som vanligt när jag har min genomgång av Wikipedia och hur en artikel är uppbyggd, när tre elever ser ut som om de fått en elstöt och kastar sig ut på FB-chatten och dechiffrera mitt meddelande. Lyssna på detta 10 sekundersklipp. Drömmarna sipprar ut och manifesterar sig i världen, men alla är inte mottagliga för synerna. Är du?
Peter Alsbjer skriver på sin blogg om kultur och bibliotek i interaktionssamhället och i en bloggpost som handlar om synen folkbiblioteket och dess uppdrag skriver han så här:
”Bibliotek handlar inte om böcker. Faktum är att de aldrig handlat om böcker.” har Thomas Frey sagt. När jag läste det blev jag alldeles konfunderad, det vände på min värld. Jag tvingades fundera själv. Min subjektiva förklaring av vad bibliotek handlar om är fördela makten över tillgången till information, kunskaper och upplevelser mellan människorna i ett samhälle.
Det fick mig att fundera, hur ser vi på vårt uppdrag egentligen? Vilka skrivelser prioriterar vi, skollagen eller kursplanerna? Och när vi sedan definierat uppdraget vilka vägar till lärande erbjuder vi våra elever?
