När fiktion blir verklighet som blir fiktion som blir...

Del 2: Betonghjärta

När eleverna är delaktiga i den narrativa processen och utforskar berättelsen i ett ARG kommer de ta språng mellan fiktion och verklighet, ibland medvetet ibland omedvetet, och befinna sig på flera platser i spelet samtidigt. Skolans cafeteria kan faktiskt rymma en port till drömmarnas rike, eller hur? Spelarna kommer röra sig i en berättelse i det påhittade universumet, även om de fysiskt är kvar i cafeterian kan de söka efter en ledtrådar till en fiktiv person i berättelsen. En person som är påhittad och som endast finns som små klipp på Youtube, med det kan vara en person som de har mejlat till, pratat med eller följer på Instagram. Men spelarna köper historien, universumet, med ett tyst deltagandekontrakt och kan därför såväl uppleva som skapa innehåll för berättelsen. Upplägget ger mig förutsättningar för en nerv och närvaro som behövs för en riktigt bra historia, och det centrala för mig, riktigt bra lärande.

Ingen nerv, inget lärande.

Robert Prattens Narrative Space CC-BY-SA 2.0

Det som Robert Pratten illustrerat med denna bild är hur en berättelse eller ett universum kan röra sig i flera dimensioner, vad jag skapar med karaktärer, plats och tid kan också transformeras i mötet med andra deltagare och elever. (Kolla in hela hans set på Flickr.) Och det är precis vad jag vill få till – transformationen. Jag vill att eleverna inom ramen för universumet utvecklar, byter spår och tar över. Och som morot, belöning och ibland utmaning har vi spelets rekvisita. Föremålen.

Något jag vill undersöka är om fysiska objekt kan fungera som en katalysator för deltagarnas perspektivförskjutningar, och om man kan ladda dem med ett värde som gör deltagarna än mer intresserade av berättelsen och lärandet. Kan man som deltagare stå emot berättelsen och illusionen när en av karaktärerna faktiskt ger dem ett fysiskt objekt?

Här nere är några bilder från skolans 3D-printer och en av nycklarna till Betonghjärta.

Med forskningsrapporten Hemliga masker (Libris) som Suzanne Osten och My Walther har gjort om masker och maskernas betydelse på och utanför scen vill jag krydda upp dramaturgin och berättelsen i min kurs. En mask väcker känslor, du blir en annan person, man gestaltar masken och masken kommer gestalta dig. Många av de känslor som jag intuitivt haft kring masken och dess uttryck har nu min kollega, dramaläraren Peter Wartin (Pedagogiska magasinet), hjälpt mig vidare med. Mer om maskernas betydelse kommer…