Planer smids och möten planeras…
Internetdagarna 2017 var en succé, för mig. Inte för att alla spår och alla keynotes höll samma höga nivå och standard, men för att helheten och mixen är så fantastiskt omvälvande, omtumlande och lärorik. Människorna och minglet är alltid lika givande och den kognitiva baksmällan lika tung.
Här kommer några rhizomatiskt spretiga och aggressiva tanketrådar som jag tar med mig från konferensen…
Tankar
Makerkultur
Tidigare år har makerkultur haft en plats på konferensen, i år fanns visserligen robotorkester och flera 3D-printers som printade hjärtan på plats, men ingen riktig scen där man kunde prata med entusiaster och engagerade personer. Det kan finns en mängd av skäl till detta förstås, men något skaver i min upplevelse av detta. Det är inte omöjligt att delar av branschen upplever en viss trötthet eller desillusion av hypen och fenomenet, och att vi befinner oss någonstans på ett sluttande plan ned mot närmaste idédike och en vallgrav av prototyper. Eller så är den så självklar för flera, och behöver inte presenteras ytterligare för techbranschen och skolfolket på plats (strateger, förstelärare, it-pedagoger) då många redan håller på att bygga, snickra och transformera klassrum eller sitt egna kommunmakerspace.
https://en.wikipedia.org/wiki/Hype_cycle
Eller så går det så snabbt just nu, att vi hoppar bock över idéerna så att de inte hinner sätta sig innan vi är på väg mot nästa. Innovationstempot är eller presenteras som så hisnande att det är den enda rimliga hållningen för en idé- och branschmässa. Eller så kanske vi just nu upplever en sorts metamorfos där en plats som ett makerspace, skaparbibbla, fablab med påkopplad kultur, lärande och grupp förvandlas, byter skepnad och utvecklas.
WMTC – We Make The City
För samtidigt som man kan tröttna på hypade fenomen och överexponerade idéer kan man inte blunda för allvaret i budskapen hos t ex Cathy O’Neil, Matt Mason och Kentaro Toyama där gräsrötterna, geek’sen och eldsjälarna behöver organisera sig, nå ut med budskapen till massorna och börja med att laborera och bygga med nätets byggstenar för att förstå mer, undvika att bli utnyttjade och i vissa återta kommandot från nationer, myndigheter och bolag.
När makerspace blir demokrativerkstäder
Parallellt med mycket annat så pågår det en bredare kulturrörelse på sina ställen t ex WMTC – We Make The City där man under ett antal dagar förvandlar en stad till en användarcentrerad mötesplats för social, teknologisk, demografisk, ekonomisk förändring. På sitt sätt en stad omvandlad till skaparverkstad och makerspace i fem dagar!
WeMakeThe.City is a festival that makes cities better.
For five days in a row, we will tackle urgent everyday challenges in the urban environment, together with audience and experts, spread across different locations in the Amsterdam metropolitan area. With lectures, film screenings, expositions, performances, urban expeditions, games, workshops, expert meetings, conversations, labs, maker spaces, and an attractive and active weekend programme for a large and wide audience. For Amsterdam, the metropolitan area, European cities and the rest of the world.
Är det så att rörelsen omdefinierar sig i mötet med barn, ungdomar och medborgarna?
Programmering och källkritik på algoritmnivå
Flera av föreläsarna tryckte med emfas på förståelsen för kod på djupet då vi annars sitter i klorna på andras kod och agenda. Nicklas Lundblad skriver som vanligt initierat och intressant på ämnet, och han har i denna text om 10 torsdagsmisstankar om digitaliseringen perspektiv på kod, programmering och skulle kunna vara en ingång för samtal kring varför och hur vi kan resonera om detta i skolan.
Att koda är att lösa ett problem med algoritmer och datastrukturer. Kod måste implementeras i någon sorts medium, men är förmodligen helt agnostiskt vad det gäller vilken sorts. Vi skriver kod för datorer, men lagstiftning är kod för samhällen. Institutioner bör byggas som mjukvara också, och vårt eget lärande är inget annat än, som DC Dennett observerar, att vi installerar olika former av appar i vårt medvetande. Fast den metaforen haltar litet – vi kan, och bör, ofta själva skriva dessa appar.
Det sätt på vilket du kodar dig själv – insikten om att du kan koda dig själv – är centralt. Även i digitaliseringen. Inte: är du lönsam lille vän? Utan: är du interoperabel?
http://noisesociety.com/not/?p=205#comments
Föreläsare:
Dessa föreläsningar tar jag med mig och bearbetar just nu och ni kan hitta mina otuggade mindmaps och klotter nedan.
Anders Mildner – Om informationskriget
Primavera de Fillippi – Om blockchain, disruption och kreativ förstörelse
Sue Gardner – Fakenews
Kentaro Toyama – Geek Heresy
Matt Mason – Subcultures
Cathy O’Neil – Weapons of math destruction
The Future of Humanity med Yuval Noah Harari
Som avslutning vill jag runda av med några tankar från Yuval Noah Harari där han drar upp ett antal scenarier och riktningar för människan framöver. Hur skall skolan möta denna utveckling? Vilken kunskap och vilka färdigheter bör vi kunna för att kunna hantera omställningen här i Sverige Dessutom är det inte bara en fråga om skola och bildning, frågan är även vem och vilka som skall driva dessa initiativ. Som Yuval Noah Harari noterar i intervjun AI will create ’useless class’ of human, predicts bestselling historian i Guardian:
All of which leads to the question: what should we do? “First of all, take it very seriously,” Harari says. “And make it a part of the political agenda, not only the scientific agenda. This is something that shouldn’t be left to scientists and private corporations. They know a lot about the technical stuff, the engineering, but they don’t necessarily have the vision and the legitimacy to decide the future course of humankind.”
