Bortom statistiken, fjärran flimrande LCD-skärmar och utan braskande rubriker finns en annan skola och andra elevmöten och en annan lärare. Den läraren är jag nu.
Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta.
Och jag visste: Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på –
men i hans händer dög jag!
Bo Setterlind
Ta hand om er.
/Pelle
