Är uppmärksamhetsspann en elefant i klassrummet?

I DN den 3/8-2015 kan vi läsa att kulturskapare anpassar sig till ett nytt beteende hos konsumenterna. ”Ju mer uppkopplade vi blir, desto kortare tid kan vi koncentrera oss utan att bli distraherade, visar forskning. Kajsa Haidl ser en kulturutveckling som numera kan klockas i sekunder.”

Artikeln behandlar begreppet uppmärksamhetsspann där skribenten Kajsa Haidl skriver att:
Enligt Timo Mäntylä, professor i psykologi vid Stockholms universitet, handlar det om ett paraplybegrepp som består av tre delar: Upprätthållande av uppmärksamhet över tid (till exempel när man kör bil långt), simultankapacitet (göra flera saker samtidigt) och selektiv uppmärksamhet (kunna fokusera utan att bli distraherad).
Kajsa beskriver sedan hur vissa kulturskapare anpassat sig till denna nya era och sin målgrupp genom att korta ned teaterföreställningarna, paketera om sin musik, designar formaten i spel och litteratur för att möta en konsumentgrupp som inte alltid kan mobilisera kraft att slutföra en uppgift eller som prioriterar ned något som är intressant till förmån för något nytt, skinande och blankt. Vilket man kommer på sig själv med att göra ibland, när det blir svårare och svårare att värja sig eller stå emot flödet av nyheter och upplevelser.

Don Quijote de La Mancha. A.U.R.E.A. 23 y 24 de julio. Fotógrafo Chen Liang.

 

Artikeln fortsätter:

”Vår oförmåga att minnas saker över tid, är något som Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, bekymrar sig för. Han är tveksam till om de kortare formaten kommer att slå igenom i bokbranschen, men övertygad om att intresset i dag dör snabbare.

– Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt på att vi tröttnar, så att vi kan fylla tomrummen med nytt. Nyhetshetsen gör att ingen orkar följa saker över tid. Vi drar oss för att fördjupa oss i större samhällsfrågor. Man orkar helt enkelt inte komplexa förklaringsmodeller utan vill ha någon slags ”quick fix” på allting. Det blir lättare för populistiska partier att lansera enkla lösningar på svåra frågor. Alla som förespråkar långsamhet och eftertanke blir ett slags konservativa stollar. Det här är ett enormt samhällsproblem.”
Ett exempel på hur man anpassat formatet kommer från Kista-Husbys teater Rats med en transmediaproduktion för webb och mobil.

Teatern funderar ofta över längden på sina föreställningar. ”Antigones dagbok” blev ett antal kortare scener på vardera två och en halv minuter med pauser mellan. Det visade sig vara idealtiden för att hålla uppe koncentrationen hos publiken.

– Vår publik orkar helt enkelt inte en tre timmar lång föreställning. Finns det inte en tradition av att gå på teater, är tröskeln hög. Vill man nå ”den nya publiken” som alla teatrar pratar om, tror jag på allvar att man måste tänka om, säger Rebecca Forsberg, konstnärlig ledare för Rats.

Designar vi vår undervisning för de elever vi har eller de vi önskar vi hade?

Det jag funderar över är hur vi skall hantera denna utveckling i skolan? Förutsatt att vi anpassar oss till våra elever så torde vi som jobbar med barn och ungdomars lärande stå inför precis samma utmaningar som kulturskaparna  – hur fångar vi deras intresse och håller kvar det? Barnen präglas tidigt av sin omgivning, från föräldrars mediekonsumtionsmönster och kulturskaparnas paketering av formatet, något som vi märker av i skolan. Det kan ske i form av ovana bokläsare, otåliga vid motstånd och motgångar eller lättdistraherade.

Har det blivit en klassfråga vilka som har en medie- och informationskunnighet som hjälper dem i lärandet, vilka som tränas i sin uthållighet hemma och kan härda ut genom kunskapsplatåer och uppförsbackar? Har vi en idé om skolan med elever som har självdisciplin, långt uppmärksamhetsspann och högt kulturellt kapital löser inte skolan det själv utan det kräver genomgripande attitydförändringar i samhället.

Min önskan är att vi tar en diskussion om vilket utbildnings- och bildningsklimat vi önskar oss i Sverige, och undviker den enkla lösningen och skjuter över skulden på våra elever när situationen är betydligt mer komplex där uppfostran, vänner, skola, politik och marknad spelar in. Vill vi verkligen se en kultur- och attitydförändring till lärande, räcker det inte med ”tyst, sitt ned, fokusera” när vi diskuterar disciplinproblemen i den svenska skolan, om eleverna inte vet bättre och utanför skolkontexten översköljs av snabba belöningar i ett lättillgängligt format.

 

Böcker på temat:
– John David Ebert, The New Media invasion (Intervju i fem delar)
– Douglas Rushkoff, Present Shock (Intervju i podcasten Smells like human spirit)
Share