Efter att ha avslutat Rushkoffs Present Shock, en bok om vår komplexa samtid med identitets- och teknikångest, samt Doctorows skönlitterära bok om maker-kulturen Makers, kan man inte annat än att fundera lite på diskursen programmering i skolan.
In the emerging, highly programmed landscape ahead, you will either create the software or you will be the software. pic.twitter.com/8HDMZLQnsQ
— Per Falk (@perfal) January 10, 2015
Varför tycker vi dom saker vi tycker?
Programmera eller bli programmerad säger Rushkoff. Jag är övertygad om att vi endast tagit ett par inledande förvirrande steg i denna tid och era av innovationer och dramatiska normskiften, och att vi tyvärr på många sätt har de viktiga besluten framför oss. Utmaningarna finns där med t ex klimatförändringar, krig och flyktingströmmar, utbildning, bildning och likvärdighet. Med internet som katalysator, samlingspunkt och i vissa fall lösning på problem.
Ett av de områden som diskuteras flitigt just nu, och lite extra efter det att Stockholm skall införa dataslöjd i skolan, är detta med programmering i skolan. Frågan skall förstås utredas och testas i Stockholm, men det är onekligen en signal om att digitaliseringen av samhället tas på allvar och att vi omger oss med system, tjänster ja ett helt liv som vi är beroende av, ibland inte förstår eller i vissa fall gör saker som vi inte vill.
Men sen då?
Det jag grubblar på nu är var tankarna kommer från, vem som dikterar villkoren för detta och vilka vägval och insatser vi står inför? Uttrycker vi en egen åsikt i frågan eller uttrycker vi någon annans åsikt?
Åsiktsprogrammera eller bli åsiktsprogrammerad!
För att utmana mina egna tankar läser jag just nu The Cybernetic Hypothesis av Tiqqun, som argumenterar för idén med cybernetik och nätet som en fabeln om framgång och en ny skön värld.
For critical minds, it follows that it’s not worth it anymore to critique liberalism. A new model has taken its place, the very one that hides behind the names “internet,” “new information and communications technology,” the “new economy,” or genetic engineering. Liberalism is now no longer anything but a residual justification, an alibi for the everyday crimes committed by cybernetics.
Men man behöver inte bli politisk för att inse att det finns så många dimensioner och intressen i detta. Ta till exempel Chris Grangers text där han argumenterar för att det inte är koden i sig som är viktig utan förmågan och förståelsen att skapa saker.
Creation is exploration
We create models by crafting them out of material.² Sometimes our material is wood, metal, or plastic. Other times it’s data or information from our senses. Either way, we start our models with a medium that we mold. This helps us escape the trap of the blank page—by starting with a hunk of clay (or data, or some physical motion, or Legos…) we don’t have to imagine the leap from nothingness to something. Instead, we can get to work by manipulating what’s in front of us. We can hone, and whittle, and bend, and pull apart, and glue. We can shape it as we see fit.
The process of creating a model is an act of discovery—we find out what pieces we need as we shape our material. This means we needn’t fully specify a system to get started, we can simply craft new pieces as we go. We end up exploring the system as we create it and don’t have to get a “complete” model to gain value. We can simply tinker. We can shave a little off or glue some on to see what happens. And along the way, we bolster our intuition of how systems behave.
Men vem är han och vilka motiv kan han ha?
Slutligen tycker jag att alla borde läsa Rasmus Fleischers text om nivåförvirringen när det gäller kod. Vilken kod, vilken nivå, för vem och av vem?
Låt mig kasta in några synpunkter på en diskussion som samtidigt förs på två olika nivåer – vilket jag tror är ett symptom på en mer djupgående nivåförvirring, vilket jag snart ska komma till.
Å ena sidan bedrivs en kampanj för att införa programmering som obligatoriskt ämne i grundskolan, där argumenten handlar om att stärka Sveriges framtida konkurrenskraft. Bakom denna kampanj står diverse IT-företag, bland andra Google.Å andra sidan finns det en radikaldemokratisk tanke om att folket måste erövra kunskapen om hur datorerna fungerar. Tanken bottnar i en historisk parallell mellan boktryckarkonsten och internet, mellan skrivkunnighet och programmeringskunskap, som härom dagen formulerades av Jesper Larsson i en bloggpost.
Trevlig läsning och lycka till med ditt sanningssökande och åsiktsprogrammering!
———————
Present shock
