I förrgår höll jag ett öppningsanförande för mina elever på min rhizomatiska Svenska C-kurs med titeln Misstagen är vägen till framgång. Helläskigt, det är stor skillnad för mig att vara lärare och att plötsligt harkla sig, möta allas blickar och hålla ett tal för eleverna i 5 minuter (det blev 8). Men jag gjorde det, och fick applåder från eleverna. Tack! Jag videofilmade även talet för Hattie-analys och men tyvärr blev minneskortet fullt.

Efter talet så fick de i grupp diskutera talet och om jag verkligen nådde fram, talets förtjänster och vad jag kunde ha gjort bättre, vilken var min tes, varför jag valde att hålla ett tal i kursen, hitta stilfigurer, och analysera balansen i ethos, pathos, logo. Jag tror jag fick betyget VG, entusiasmerande och prestigelöst, men att min inledning med Vi kommer aldrig att dö med Bo Kaspers Orkester missade målet.

Men det jag ville visa på och prata om var just att vi alla gör misstag och att vi, skolan, samhället, alla, måste omfamna misstagen och bejaka utveckling än att vara nervösa och bevaka intressen och image. I morgon skall vi prata mer om misstag, och de skall ha förberett ett enminuterstal om något av sina misstag och vad de lärde sig av det. Tänk 32 misstag på rad och den samlade livserfarenheten hos alla mina elever, vilken upplevelse. Jag hoppas att vi kan avdramatisera misstagen i klassrummet i och med detta, och få en än mer harmonisk “dela med sig”-kultur som kan bjuda på olika idéer och vägar till framgång.

Skollagen 3 kap. paragraf 3 – Barns och elevers utveckling mot målen

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Jeff Stiebel skrev denna bloggpost om misstag Why I Hire People Who Fail i HBR – Harvard Bussiness Review, vilket fick upp ögonen för hur innovativa företag kan se och jobba med innovation och misstag. Jag vill tillåta innovation och risktagande i mitt klassrum, och tänker därför göra på samma sätt som min nya idol Jeff – måla en vägg med misstag!

I’ve said this before but it bears repeating: success by failure is not an oxymoron. When you make a mistake, you’re forced to look back and find out exactly where you went wrong, and formulate a new plan for your next attempt. By contrast, when you succeed, you don’t always know exactly what you did right that made you successful (often, it’s luck).

We don’t just encourage risk taking at our offices: we demand failure. If you’re not failing every now and then, you’re probably not advancing. Mistakes are the predecessors to both innovation and success, so it is important to celebrate mistakes as a central component of any culture. This kind of culture can only be created by example — it won’t work if it’s forced or contrived. A lively culture is nebulous, indefinable, ever-changing. Try to package it in a formal mission statement and you just may suffocate it.

Jag tror det blir en höjdarlektion i morgon! Som en liten flörtig lek med spelbelöningar kommer jag dela ut Tankekort till alla elever som håller sina tal i morgon. De som löser den här förhållandevis enkla uppgiften i tid får ett kort som ger eleven tre dagars förlängning på valfri inlämning under kursen. Initiativet mottogs med jubel så jag hoppas att hela klassen håller sina presentationer i morgon!

Klassrumsklimat och formativ bedömning. Tankar från Daniel Pink - Drivkraft

Läser jag Daniel Pink så finns det ett visst moment av kontroll i mitt agerande, jag vill bjuda på upplevelsen när alla håller sina tal på en och samma gång, men det finns ett moment av lekfullhet i upplägget och uppgiften är förhållandevis enkel så jag räknar med att alla skall uppnå målet. Vi plockar lågt hängande frukt!
Vi får se om det är ett misstag – men jag måste ju pröva!  😉

Tankekort från Pedagogförlaget

Vad lärde jag mig av det här:

– Självklarhet 1. Visar jag med hela min kropp och väsen att jag tror på uppgiften och kan förklara nyttan med uppgiften så går det lättare att motivera eleverna. Men lägger jag även till ett moment där jag visar på mitt eget lärande samt att jag inför eleverna visar att jag kan stretcha min komfortzon genom att kasta mig ut i det okända, det farliga eller oväntade.

– Misstag är ok, och jag kände mig hyfsat bekväm med att ha en dialog om mitt tal, dess tillkortakommanden och resonemang om hur jag borde ha tänkt.

– Kolla minneskort och batteriladdning i videokameran innan du drar igång. D’oh

 

Litteratur:

– Daniel Pink, Drivkraft – den överraskande sanningen om vad som motiverar oss.