>

Läste precis artikeln om Wave på DN och fick lite ny kraft med min sammanställning av mitt vågprojekt. Ni som har Twitter, kan kolla in min hashtag #waveexam för lite mer info.

Bakgrund (läs tidigare inlägg för mer information):Jag ville testa Google Wave som plattform när jag examinerade fyra elever som arbetat med en fördjupning i Svenska B. Ämnena de hade valt skiljde sig visserligen åt, men det fanns vissa likheter. Samtliga ämnen var angelägna för dem och alla handlade om identitet, demokrati, intressen, grupperingar och communities.

Elevernas förväntningar var höga, även mina förstås, men alla bjöd till och ansträngde sig för att få ut mesta möjligt av examinationen. Och jag behövde inte mata eleverna med energi och tankar, utan alla gav varandra respons och synpunkter på det vi skrev. (En av elevernas föräldrar fick även vara med på ett hörn…en liten stund i alla fall.) Dessutom använde jag Wave-funktionen med att ha privata trådar parallellt med diskussionen. Vilket gav eleven chans att fördjupa sig i någon fråga, om det blev lite för personligt, utan att de andra kunde lägga sig i.

Hur gick det då? Succé. Men det var en svettig match, och det märktes att eleverna gick in med stort allvar och seriositet i examinationen. Som lärare var det bara att försöka möta upp deras ambitionsnivå. Ämnena gick från högt till lågt – ibland riktigt lågt (vilket bjöd på många skratt) och när vi var klara hade vi kommit upp i ca. 18179 ord. En hisnande mängd ord och tankar från eleverna, och det fanns många trådar som gick in och ur varandra och ett tag var det som om vi satt och skrev samma text – som en identitet.

Just de här eleverna ansåg att här fick de en chans att komma till tals utan att bli avbrutna, och i en form där de kände sig bekväma. Klassrummet är inte alltid deras första val av arena.

Att tänka på:
Jag hade fyra elever som skrev samtidigt vilket ställer krav på förmågan att hålla flera konversationer igång samtidigt. Här kommer några tips som kan hjälpa dig på vägen:

  1. Färgkoda konversationerna. Ge varje deltagare en egen färg, det ger dig även möjligheten att senare gå tillbaka till dokumentet och se vad eleverna skrev till varandra – något du kanske inte hann uppfatta när vågorna gick höga.
  2. Förberedelserna är viktiga. Du och eleven måste läsa in er på ett gemensamt kunskapsstoff, då blir det också lättare att improvisera och låta diskussionen sväva iväg för en stund. Det blir lättare att falla tillbaka på artikeln, dokumentären eller den bok som ni alla läst. Vi skrev även ett gemensamt förväntansdokument; vad är det vi vill ha ut av det här. Dessutom gick jag igenom betygskriterierna för Svenska B med dem innan, så att de såg hur jag.
  3. Bädda in. Dra nytta av inbäddningsmöjligheterna – samlas kring bilder, film eller en mindmap. Wave kan verkligen aktivera många sinnen och förmågor.
  4. Ha kul. Våga wave:a. Släpp taget för en stund, och möt eleven på någorlunda lika villkor. I denna typ av diskussion (likväl som en diskussion i klassrummet) vet man aldrig var man landar. Eleverna uppskattade att jag satt på “skolbänken” tillsammans med dem, och de fick lära mig en hel del om kultur, kommunikation och hur det är att vara ung idag. Tack.
  5. …kom precis på det här. Då en text i wave ständigt är i förändring, eller kan förändras, bör man fokusera på lärandeprocessen och att du och eleverna är öppna för att man kanske inte alltid kommer fram till en slutsats. En lyckad diskussion kanske lämnar en med fler frågor än de man började med?

DN skrev:

De flesta som prövat Google Wave har svårt att förstå vad det handlar om. Unga IT-människor har fått känna sig lika dumma som de äldre gör när de introduceras inför ny teknik. Det var enklare med e-posten som är en elektronisk variant av snigelposten eller chatten som är en variant av telefonsamtal.

Wave har ingen förebild i den analoga sinnevärlden.

…eller den analoga skolan?

Bild via compfight från fotografen William Dalton.