Inför Almedalen
Inför nästa veckas panelsamtal i Almedalen läser jag in mig på lite material som ligger i skärningspunkten lärande, demokrati och digitalisering. Det är en mix av filosofer, trendspaningar och ett gemensamt drag som jag vill lyfta fram – paradoxen.
Nationell digitaliseringsstrategi för skolan
Ett dokument som jag ofta återkommer till är den Nationella Digitaliseringsstrategin för skolan och ett par paragrafer där som i lika delar kittlar som utmanar mig. Det är i inledningen som man så välbehövligt slår fast att detta är en demokratifråga:
Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den.
Detta förpliktigar, något som skolledare, lärare och fritidspedagoger känner av idag, då de själva inte alltid känner eller håller med om analysen – kanske för att den träffar en känslig nerv och blottar en känsla av sårbarhet och okunnighet.
Det här är ju en av anledningarna att vi driver Väsby Makerspace på det sättet vi gör; kostnadsfritt för våra verksamheter, användarcentrerat för elever, lärare, skolledare med en hög grad av lyhördhet. Men som jag skrev i mitt senaste inlägg om Makerspace som en demokrativerkstad vad gör vi av de elever som frågar oss;
Kan vi komma hit på fritiden? Hur lär vi oss mer?
Just nu kan vi inte ordna det, och jag hoppas att det under hösten öppnas för möjligheter att organisera aktiviteter för barn och vuxna efter skoltid, men framförallt undrar jag hur vi förhåller oss till det som Regeringen och Skolverket tycker är en demokratifråga – utanför skoltid. Och vem tar ansvar för det?
Är digital kompetens en demokratifråga även på fritiden?
Dessutom slår Digitaliseringsstrategin fast att det är otroligt viktigt att vi främjar flickors intresse för teknik.
Digitaliseringskommissionen har pekat på att ökade inslag av it i undervisningen främjar flickors intresse för it och på sikt bidrar till att minska snedrekryteringen till högre utbildningar med it-inriktning. Inkluderandet av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med digitalisering har därmed betydelse för möjligheten att nå det jämställdhetspolitiska målet om jämställd utbildning. I arbetet med digitaliseringen är det därför viktigt med ett jämställdhetsperspektiv för att tillgodose att alla barn och elever ges samma förutsättningar och möjligheter.
Hur skall detta organiseras? I klassrummen under vanlig lektionstid? Eller kanske på fritids? Finns kompetensen för det? Hur gör vi med detta viktiga perspektiv, för jag misstänker att det är något som kommer få stryka på foten om vi lämnar det till lärarna att organisera, då de har 1000 andra saker att förhålla sig till i klassrummet. Det saknas inte vilja, snarare tid.
En paradox
Det blir en paradox när vi trycker in så mycket i skolan, men inte alltid ger förutsättningar att lyckas med så komplexa uppdrag som digital kompetens för skolväsendet mitt i ett paradigmskifte. Jag kan hoppas att vi på makerspace kan leverera ett förslag på lösning i höst, men jag tror att vi kommer att behöva jobba på helt nya sätt för att klara detta. En annan inställning till tid, uppdraget eller hur just denna undervisning skall organiseras och designas för bästa effekt!
Tips!
Ps. Under Almedalsveckan finns det en mycket intressant programpunkt på temat Så får vi fler tjejer att välja teknik i skolan med den eminente Ulrika Sultan. Gå dit!
Paradox av Piroshki-Photography CC BY-NC-ND 3.0
Umair Haque, en uppfriskande röst med välbehövliga filosofiska perspektiv
Umair som alltid är värd att läsa och som har förmågan att få mig att stanna upp och begrunda de filosofiska och etiska perspektiven på teknik, samhälle och lärande skriver i ett inlägg om en kollaps som inte bara handlar om ekonomi och politik – utan även etik och moral.
I texten med titeln American Collapse isn’t Just Economic and Political — It’s Moral and Ethical, Too sätter han fingret på en paradox i det amerikanska samhället (även Sverige kanske?):
Unique in the world — perhaps unique in history — Americans appear perfectly content to watch their kids massacre each other in schools, to watch their neighbours die for a lack of basic medicines, to watch their middle class implode, to see their own life expectancy shrink, to work a little harder every day only to be rewarded with less money, stability, and opportunity by the very system of predatory capitalism that is ripping their lives apart.
Hur blev det så här? Och varför nöja sig med mindre? Är man medveten om processen själv? Om inte, hur gör man medborgarna medvetna om det – i allt från moral, till demokratisk skolning och digital kompetens?
Det här leder mig till tanken om demokrativerkstäder, mötesplatser för medborgaren att jobba och utveckla sin demokratiska förmåga. I detta så är min roll snarare möjliggörare, plattformsbyggare, än just sakkunnig i demokratiska processer. Men jag är mycket intresserad av digital kompetens som just en demokratifråga, en medborgerliga rättighet, en kommuns skyldighet gentemot sina medborgare – och som Umair pekar på ovan. En paradox. Det digitala kan vara en möjliggörare och katalysator eller den kraft som demonterar en demokrati och passiviserar.
Kan vi verka i en riktning som bjuder in fler till ett lärande under dygnets alla timmar? Mer om denna tanke här!
Fler paradoxer…
Global Trends: The Paradox of Progress
Här är en återkommande analys som Office of the Director of National Intelligence skriver. Just denna publicerades januari 2017, alltså samma månad som Trump svor presidenteden. Jag kan tycka att det är en text med ett anslag som står i bjärt kontrast till retoriken från den sittande presidenten.
This version, the sixth in the series, is titled, “Global Trends: The Paradox of Progress,” and we are proud of it. It may look like a report, but it is really an invitation, an invitation to discuss, debate and inquire further about how the future could unfold. Certainly, we do not pretend to have the definitive “answer.” Long-term thinking is critical to framing strategy.
The Global Trends series pushes us to reexamine key assumptions, expectations, and uncertainties about the future. In a very messy and interconnected world, a longer perspective requires us to ask hard questions about which issues and choices will be most consequential in the decades ahead–even if they don’t necessarily generate the biggest headlines. A longer view also is essential because issues like terrorism, cyberattacks, biotechnology, and climate change invoke high stakes and will require sustained collaboration to address.
https://www.dni.gov/files/documents/nic/GT-Full-Report.pdf
Den här analysen, precis som den som jag gjorde 2014, pekar på större globala trender, möjligheter och utmaningar. De pekar ut tre scenarier ”Islands”, ”Orbits” och ”Communities” alla med sina val och färdvägar. ”Islands” är det nationella, ”Orbits” det regionala och ”Communities” på transnationell nivå.
Dessutom har de sprängt in fiktiva nyheter från framtiden för att verkligen illustrera hur vardagen kan se ut 2021 eller 2032 runt om i världen.
Demografi
Vi står inför en demografisk utmaning där vissa länder får en allt äldre population, andra har en tilltagande medelklass som ställer allt högre krav samt i vissa länder breder fattigdomen ut sig vilket leder till ökad migration.
Maktcentra
Förskjutning av ekonomiska maktcentrum på den väst-östliga breddgraden kommer skapa turbulens, vilket vi ser idag, och det kommer bli alltmer påtagligt.
Teknologier och innovation
Teknologin fortsätter att utvecklas och accelerera men det skapar samtidigt slitningar i samhället mellan de som är med och förstår – och de som hamnar utanför. Dessutom finns det en påtaglig risk att jobb försvinner när AI och automatisering driver en effektivisering av arbetsmarknaden, vilket ställer stora krav på fortbildning och kompetensförsörjning.
Idéernas kraft
Idéer och identitetsfrågor åker idag på en våg av kraftfull exkludering. Populism, religion och jämställdhet är alla frågor som kommer kraftigt, utmanas och skapar friktion.
Klimatfrågor och hälsa
Klimat-, miljö- och hälsofrågor kommer kräva vår uppmärksamhet – med en hel radda av utmaningar.
Men ett återkommande tema är just möjligheter som står mot utmaning, AI som driver på och kan möjliggöra att vi lättare kan identifiera sjukdomar, förenkla vardagen – men samtidigt effektivisera så att hela yrkesgrupper blir överflödiga och utan jobb. Eller ta bara möjligheterna med CRISPR, vilket kan ge oss enorma möjligheter inom spannmålsodling och medicin men samtidigt skapa skillnader och konflikter mellan de som har råd och de som inte har.
As the paradox of progress implies, the same trends generating near-term risks also can create opportunities for better outcomes over the long term. If the world were fortunate enough to be able to take advantage of these opportunities, the future would be more benign than our three scenarios suggest. In the emerging global landscape, rife with surprise and discontinuity, the states and organizations most able to exploit such opportunities will be those that are resilient, enabling them to adapt to changing conditions, persevere in the face of unexpected adversity, and take actions to recover quickly. They will invest in infrastructure, knowledge, and relationships that allow them to manage shock—whether economic, environmental, societal, or cyber.
Similarly, the most resilient societies will likely be those that unleash and embrace the full potential of all individuals—whether women and minorities or those battered by recent economic and technological trends.
Ja, hur organiserar vi oss för att bygga en motståndskraftig kommun, som tänker livslångt lärande dygnet runt, demokrativerkstäder och utjämnar skillnader? Lite roligt är att jag gjorde en motsvarande analys 2014, och i mångt och mycket är det identiska frågor som tas upp men jag upplever det ändå som att det gått fortare än vad de estimerade 2014. Det är onekligen en exponentiell utveckling inom allt – från det goda till det onda.
Tidigare trendspaning. Här är min trendspaning från 2014
Slutligen har vi Amy Webb…
Amy Webb på SXSW
Amy Webbs föreläsning och trendspaning från SXSW 2018 är klart sevärd och hon är lika delar påläst och vass som underhållande och politisk. Det är välinvesterad timme om man är det minsta intresserad av utbildning, digitalisering och politik.
Hon levererar flera trendspaningar som tar avstamp i nuet, men där varje spaning har ett optimistisk, ett pragmatiskt och en katastrofalt scenario. Och det som är så obehagligt i detta är att många av dessa processer har varit i gång under flera år; t ex AI, CRISPR, kampen för ett fritt vs. kontrollerat internet (Saveyourinternet) och hennes rapport kan laddas ned och analyseras.
This edition of our report includes:
- 225 emerging tech trends across 20 industries
- a list of the world’s smartest cities
- a calendar of events that will shape technology this year
- detailed near-future scenarios for several of the technologies
- a new framework to help organization leaders decide when to take action on trends
- a list of all organizations on our watchlist for 2018
- 20+ advance weak signals for 2019
Rapporten är designad med olika områden och en analys, samt en rekommendation om förhållningssätt i en ledningsgrupp. Något som jag tryckt på i vårt arbete med Skolverkets ’Leda Digitalisering’ är just att utveckla den IT-strategiska ledningsförmågan och att unna sig själv ett par tillfällen per år att omvärldsspana och se vad som dyker upp på horisonten.
För det är inte längre en fråga om robotar, AI och digitala assistenter kommer in i skolan. De är ju redan här.
Röststyrningssystem, lärresurser i form av programmerbara bin, robotar för sjukskrivna elever – allt detta finns redan i skolan i olika grad. Vi är redan där, den stora frågan är vad som händer nu och vilken typ av roll och påverkan vi vill att t ex robotar skall ha i klassrummet och vilken skola vi vill ha om 10 år. Ta bara Neil Selwyns färska blogginlägg om det etiska dilemmat med robotar i klassrummen.
If implementing an automated system entails following someone else’s logic then, by extension, this also means being subject to their values and politics.
Här har vi onekligen ännu en paradox, där vissa skolledare och huvudmän agerar som om detta fortfarande är valbart och ett framtidsscenario, när vi redan är mitt i det och att det bitvis oreglerat byggs ut och in i klassrummen. Eller hur ställer du dig som slöjdlärare till ”Self assembling robots” i textilslöjden?